Nickelback...

Blev lite kär i den här efter att Helena hade den på sin blogg. I lördags spelades den på förfesten och imorse när jag körde till jobbet gick den på radion. Gillar både soundet och budskapet, även om jag vanligen tycker att Nickelback är lite väl mesiga för min smak. :P Eller tja, asså... Den här låten är också mesig, men den funkar. ;P




Helt allena...

Nästan så jag börjat vänja mig vid singellivet igen. Erik är hemma en vända i Trollhättan för att jobba på Securitas så vi har inte setts på 1½ vecka. Och inte nog med det så är katten också i Trollhättan så är verkligen totalt helt ensam här hemma. Åkte med till Uddevalla förra fredagen för att spendera helgen med min kära familj och min söta Anna och då vi inte kunde lämna katten ensam här uppe och jag inte kunde ta honom, hans bur, kattlåda plus min väska på tåget upp igen så fick han vackert stanna i Trollhättan med babe. Och ja, jag vet att 1½ vecka inte är så mycket tid egentligen men när man är van att bo med någon och sova med någon så är det jäkligt tomt när man är helt ensam. Rullar ihop Eriks täcke till en fet korv så jag har något att krama på när jag sover... ;)

Mina älsklingsboys.

(Finns viss risk att jag blir lynchad om Erik ser att jag publicerat den här bilden men kan ju hoppas att han inte märker't. ;) )

 

Tanken var att Erik skulle kommit upp i fredags för en visit men då han jobbade natt mellan torsdag och fredag (slutade 06.00) så sov han längre än planerat på fredag och var slö och hade ont i huvudet när han vaknade så han ringde och sade att han istället skulle komma upp tidigt på lördag. På lördag morgon ringde han dock igen och sade att han lyckats dra på sig en redig förkylning så efter en väldans massa övervägande så blev det till att stanna hemma för hans del. Trist för min del då jag sett fram emot både myskväll och bio, men för att bota det dåliga humöret blev det istället utgång med Sandra, Anton och ett par stycken av hans polare. Najjs kväll även om krogen väl var sådär. :P Lyckades dessutom somna i soffan efter ett långt samtal med Erik och vaknade en bit efter 8 på morgonen då jag kravlade mig vidare in till sängen. ^^'' Hade dock legat på höften på något konstigt vänster så den har nu gjort ont sedan dess. Som att något hakat upp sig liksom. Gör sketont när man stöder på högerbenet. Sicken tur att jag inte går något på jobbet då. Ehum... Erik skall jobba nu i veckan också men han kommer i alla fall upp på torsdag igen så får la klara mig tills dess... ;)

 




Tjockis-debatt...

Var inne på Pezsters blogg och läste. Han har återigen gjort ett inlägg om tjockisar och hururvida de bör betala för två säten på flygplan om de faktiskt tar upp två säten. Just love him. Han refererade till den HÄR och den HÄR artikeln på Aftonbladet. Rätt intressanta kommentarer till båda.

Jag halvt om halvt copy-pastear hans inlägg och lägger även upp videon med Ricky Gervais han hade i inlägget. Hur kan jag ha missat den här snubben?! Han är ju hur skön som helst! :D



Tänkte annars bota mitt dåliga humör med att dra till Sandra och Anton för lite party. Så nu är det dusch och fixning som gäller. Toodles



Ensamt.

Not my day.



Göteborg nästa...?

Hittade ett najjs jobb på Volvo Bus i Göteborg med sista ansökningsdag idag så slängde iväg en ansökan. Precis när jag skrivit klart följebrevet som man skriver på deras hemsida så kraschade internet. Vadå få panik med en halvtimme kvar tills ansökan försvinner... men thank god så autosparade sidan min text så var bara att gå in igen och skicka iväg det. Saken är den att jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag vill flytta till Göteborg eller ej. Men gillar tanken på en ny, större stad med tillgång till det mesta. Lite rädd att vi flyttar till Trollhättan och så fastnar vi liksom där. De har ju inte ens en vettig bio...? Och med tanke på att jag och Erik går på bio minst en gång i månaden så är en vettig biograf rätt högt upp på min lista. Och ja, visst... Man kan ta bilen till Göteborg från Trollhättan men... mja. Åh jag vet inte, finns ju fördelar och nackdelar med allt. Kvar i Karlstad lär vi inte bli i vilket fall.

Nej, sovadags tror jag bestämt. Skall upp lite tidigare imorn och försöka få tag i två biljetter till In Flames som skall spela i Trollhättan i april nästa år. Kommer favvobandet så nära så måste man ju bara se dem. Just gotta have it. :P Vill någon med så får ni gärna skaffa biljetter ni med... ;) The more the merrier right? ;) Come on come on come on! :D




Makro 1...

Tog några fina bilder när jag var hemma i helgen. Älskar verkligen makro-inställningen på kameran... :D










Money money money...

Sitter och slötittar på The X factor USA som går på kanal 11. Hade tänkt titta på A beautiful mind men då kanal 9 verkar ha tröttnat på att befinna sig i vårt sortiment så bidde det inte så. Gör väl inte så mycket då The X factor är rätt fascinerande... Sjukt duktiga människor. Tur man inte blir avis... Fast allra mest avis är jag nog på husen... Deltagarna är hemma hos domarna och har auditions och JAG VILL HA DE DÄR HUSEN! Stora, luftiga, ljusa hus, stora, vackra trädgårdar, pool, uteplatser och en utsikt att dö för... Nog dags att börja tjäna de där nödvändiga miljonerna snart...

Sitter annars och kikar på en massa platsannonser... Hittar faktiskt en del just nu, men inget som klickar exakt. Inga drömjobb som ligger ute och drösar direkt. Men det kanske man inte kan vänta sig heller. Och kan la inte sitta och vänta hur länge som helst heller... Eller tja, det kan jag ju egentligen teoretiskt sett eftersom jag har ett extrajobb som jag klarar mig på... Men något hus i LA lär det inte bli direkt... ;)



Lite halvhemsk men sketkul...

Fick ta en tupplur när jag kom hem från jobbet, toktrött. Vaknade flera gånger i natt i totalpanik. Ingen aning om varför panikkänslan infann sig, men vaknade upp med en extrem ryckning, kollade på klockan - helt säker på att jag var sen till jobbet och fick glo i säkert ett par minuter innan jag fattade vad som stod på skärmen. Typ "Hm, 23:30... Vad är det då... Eeeeh, 23.... Hm... Då är klockan... Eeeeeh". :P Sista panikattacken där skedde vid 4-halv 5-snåret. Då hade Erik precis gått och lagt sig och låg och pillade med sin mobil... Inte alls en cp-dygnsrytm. :P Vid fem ringde min klocka och då Erik fortfarande inte hade somnat så gick han upp samtidigt med mig... Varför han naturligtvis låg och sov när jag kom hem igen en bit efter 12. Så kunde ju inte låta bli att krypa ner i den varma sköna sängen... Jäkligt svårt att ta sig upp igen dock... x_x

En kul video jag hittade via en annan blogg... ^^




Nu är det för sent.

Morfar dog för snart en vecka sedan. Jag skulle åkt hem i helgen för att besöka honom men vid fyra på fredag eftermiddag så ringde pappa och sade att han gått bort. Hade bett att de skulle ringa på kvällen om det hände något då jag inte ville få beskedet medan jag var på jobbet, men kanske lika bra att veta direkt också. Gömde mig i H-gången, långt från allt folk, medan jag gjorde mitt bästa för att inte börja lipa. Kunde naturligtvis sagt till och åkt hem men kändes bättre att fortsätta jobba. Tårarna började dock forsa så fort jag satte mig i bilen på vägen hem.

Erik mötte upp i dörren hemma med en putande underläpp och hundögon och då var det kört. Snorade ner hans tröja åtskilliga gånger under kvällen och började grina vid minsta tanke på morfar, mamma, mormor eller egentligen vad som. Sjukt störande men nog nyttigt. Har inte gråtit något mer sedan dess, så var nog lika bra att få ur det ur systemet. Life goes on, som pappa sade. Eller tja, när mamma ringde i söndags och pratade om begravningen, om hur det gått till när morfar dog, hur det var med mormor osv medan hon satt och snyftade i telefonen då grät jag allt en skvätt till men annars är det rätt lugnt just nu. Morfar har det säkert bättre nu än när han låg i smärtor på sjukhuset, men det är ju sjukt synd om mormor som blir lämnad ensam kvar. I och för sig så har hon en massa barn och barnbarn samt bor nära sina systrar så helt ensam är hon ju inte. Men ändå, det är ju inte samma sak som att leva ihop med någon. Jag blir rastlös och känner mig ensam när Erik är borta några dagar och vi har bara bott ihop i några år. Tänk om man bott tillsammans i en 50-60 år och sedan blir lämnad ensam kvar...? Får börja hälsa på mer...

Mitt dåliga samvete är botat i och med tanken att jag faktiskt skulle hem och besöka honom, och just nu så minns jag den gamla morfar när jag tänker på honom. Den pratglada, trivsamma, underbara morfar som jag faktiskt haft. Och det är så jag vill minnas honom. Och troligen så han vill bli ihågkommen också.

En låt till minne av morfar. Verkligen inte hans musiksmak men va fan, det är ju min blogg. ;)



First take what you want, then you throw it away,
this is the way of their world.
Don't know what you've got until it's taken away,
this is the way of your world.
Your lives will fade before their time,
and you'll never say goodbye.


RIP morfar, du är saknad. Tack för att du varit en del av mitt liv och min uppväxt. Kommer alltid att minnas dig. Puss



Tänk om jag ångrar mig sen?

Skrivgnistan har varit stendöd det senaste men jag lever och allt rullar på som vanligt. Är förbannat trött konstant och är mer regel än undantag att jag råkar somna i soffan på eftermiddagarna/kvällarna. Sover ändå rätt bra på nätterna så vet inte riktigt vad som felas men kanske är brist på solsken, vad vet jag. Irriterande är det oavsett.

Jobbar fyra dagar i veckan nu hela november och har kvällskurs två kvällar i veckan så känner att jag har fullt upp i alla fall. Till skillnad mot oktober då det mest ansträngande jag gjorde var att åka utomlands... ;) Trivs på jobbet och trivs egentligen i min projektgrupp också men just nu är jag inne i någon sorts svacka. Humöret leker berg-och-dalbana och hela kroppen känns weird.

Dessutom ligger morfar inne på Näl. Är hjärtat som krånglar igen. Han är nere på 25% hjärtkapacitet och sover mest hela tiden. Den här gången är de mycket osäkra på om det kommer att lösa sig. Om hjärtat stannar så har morfar bett om att de inte skall starta det igen. Mormor och mamma med syskon åker in nästan varje dag för att vaka och syrran var inne och besökte honom idag. Satt och totallipade hela kvällen igår, snorade ner Erik medan han satt och strök mig över håret. Gör väl inte saken bättre av att det är precis innan mens så jag är känslosam som det är heller. Jag vet egentligen inte om jag vill hem och besöka honom heller. Jag mådde fruktansvärt dåligt bara förra sommaren (var det så jäkla länge sedan!? Jag är ett värdelöst barnbarn) när vi hälsade på ute hos mormor och morfar och man såg hur tunn morfar var. Hur liten och klen han plötsligt verkade. Speciellt gentemot den mentala bild man har av en morfar som är ute och arbetar i skogen eller pillar med sina honungsbin. En morfar som bara skrattade när han visade upp tio stora bistick på en brunbränd stark arm. Jag vill ha kvar den bilden av honom. Jag vet inte om jag vill se honom uppkopplad till en massa slangar och maskiner i en sjukhussäng. Samtidigt känner jag mig sjukt elak och osympatisk som ens tänker så. Mamma och pappa säger att jag inte behöver komma hem, det blir svårt att få ihop för mig tidsmässigt och morfar har ändå så många som hälsar på... Men ändå!? Tänk om jag ångrar mig senare?

Det är nu man önskar att man tillbringat mer tid med honom medan tid fanns. Eller kanske snarare att man hade uppskattat den tid man faktiskt fick ihop mer. Istället för att sucka och klaga för att man behövde åka och hälsa på. Och detta tänker jag samtidigt som jag ändå inte vill åka hem. Jag är sjuk i huvudet. Dock så känns det som att jag kommer bryta ihop om jag åker och jag avskyr verkligen att gråta inför folk, även min familj. Det är precis att jag klarar att Erik ser mig. Allra helst vill jag bara gömma mig i ett mörkt hörn och dra en filt över huvudet medan jag kramar livet ur ett gosedjur. Jag är inte bra på det här med känslor och närhet. Fan, klarar knappt av att skriva det här utan att börja lipa. Sitter och zappar mellan bloggen och mina mangaflikar för att hålla humöret uppe och inte bryta ihop. Dags att sova nu i alla fall så jag pallar med jobbet imorgon. Godnatt.






Rise Against...

En skön låt så här på kvällskvisten. Snart dags att dra sig mot sängen om jag skall orka upp imorgon. Toodles.




Hellt schlutt asså...

Helt jävla slut efter jobbet. Är helt uppenbart för ovan vid att jobba. ;) Och då var det ändå en lugn dag på lagret, kom typ inga plocklistor alls så fick hjälpa till på retur och prod istället. Well, omväxling förnöjer. ^^

Imorgon bitti skall jag lämna in bilen för byte av framruta. Skulle haft in den igår egentligen men så ringde gubben på morgonen och sade att den ruta han hade i lager var trasig så fick skjuta på det hela. Spelar ju egentligen ingen större roll, men lite osmidigt när man ställt in sig på att gå upp tidigt just den dagen. Jäkligt gött att kunna stänga av alarmet och fortsätta sova dock. ;) Sedan var jag inte så sugen på att gå upp tidigt på min födelsedag men jaja, va fan. Rutan måste ju bytas och är la lika bra att få det gjort.

Varför känns det som att jag glömt något viktigt btw...? Känns som att det är något jag borde göra...? Doh.



Wordfeud som raggningssite...?

Älskar spelet Wordfeud och just nu verkar jag ha en lucky streak. Fått över 100 poäng per ord flera gånger bara de senaste dagarna. Över 130 på några stycken också. Lättare att få höga poäng om jag kör på Random-plan dock. Då kan man ju få super-poäng genom att träffa in några DW (Double Word) eller/och TW (Triple Word) även om man egentligen lägger ett skitord. :P

Man kan ju även lägga in en profilbild i spelet, något de flesta jag spelat med gjort. En kille som jag spelar mot nu byter dock sin profilbild konstant. Spelat mot honom i ca två dagar nu och han har säkert haft i alla fall tio olika profilbilder. Så gott som alla tagna med bar överkropp, ser ut att vara totala spännbilder. :P Undrar om han är ute efter att ragga folk via Wordfeud...? ;)



På tok för jävla PK...

Erik tipsade just om en artikel på Aftonbladet (LÄNK) där en reklamslogan blivit anmäld till Justitiekanslern, JK, för hets mot folkgrupp... Sloganen ifråga är "Du har inte alla indianer i kanoten" och kommer från Kanal 7s nya frågesport, Svagaste länken. Anmälaren anser att "ordet indian är lika illa som neger" och att "Ordet indian har ramlat lite genom nätet, vi är så påverkade av indiankulturen och cowboyfilmer att folk inte fattar att det är rasistiskt". Jag blir så trött. HUR kan man likställa "indian" och "neger"...?! Och meningen "du har inte alla indianer i kanoten" är ju bara en annan variant av "inte alla knivar i lådan", "inte alla kor i hagen" osv osv osv. Absolut inget rasistiskt där. Jävla idioter som skall hitta nya saker att hacka på hela tiden.

Apropå samma tema så har det nu kommit upp för diskussion i England huruvida skolbarnen skall få använda vitt papper eller ej (LÄNK till Flashbackdiskussion i ämnet). Eftersom det ju naturligtvis är rasistiskt att använda vita papper. För det vet ju alla. Det har naturligtvis ingenting att göra med att texten syns lättare på ett ljust underlag, nej nej. Huvudtanken är självklart att förnedra alla mörkhyade. Duh. Dessutom vill man att kritorna skall komma i alla "hudtoner" för att kunna reflektera mångfalden hos mänskligheten...

Man vill dessutom att häxorna i gamla sagor skall byta ut den svarta hatten mot en rosa eftersom det svarta kan sända ett negativt budskap till barnen och i slutänden leda till rasism. Älvor och liknande som brukar vara klädda i lätta pastellfärger bör istället kläs i mörkare toner för att jämna ut det hela.

Någon mer än jag som undrar vart världen är på väg...?



Mörkrädd...

Erik är äntligen hemma igen. Nu kanske jag vågar släcka alla lampor när jag skall sova. Pinsamt att vara mörkrädd vid 25 års ålder... Men min fantasi är precis lika livlig som när jag var 10... Vilket kan vara bra i vissa situationer men knappast när man är ensam hemma, det är mitt i natten och man skall gå och lägga sig... Inte för att jag tror att Erik faktiskt skulle kunna skydda mig om det nu faktiskt hoppade fram ett monster bakom ett hörn men ändå...

Fast det är egentligen inte så läskigt att gå in i ett mörkt rum, det är hundra gånger värre att gå IFRÅN ett mörkt rum, när man liksom har mörkret bakom sig. Då har jag inga problem alls med att föreställa mig att någon vederstyggelse sträcker ut en lång arm och grabbar tag i mig och drar tillbaka mig in i mörkret. Så brukar sluta med att jag släcker, sakta går några steg medan jag muttrar ett mantra om att det inte finns några monster, alternativt nynnar någon catchy sång, varpå jag fortfarande blir tokrädd i och med att just påmint mig själv om varför jag är mörkrädd varefter jag kutar mot sängen. Det funkar änna inte att muttra "det finns inga monster, det finns inga monster, tänk på kattungar, det finns inga monster" för det enda som fastnar är "...monster....monster... kat... monster..." :P Det är ju som att säga till någon att inte tänka på äpplen. Tänk absolut INTE på äpplen! Äpplen är ju det enda hjärnan kommer klara av att frambringa just då.