Xilona

Den plötsliga smärtan förvirrade.
Naglar trängde genom flortunn hud,
smärta och lycka ihoptvinnat inuti.
Men allt försvann i kaoset.
Ett rött märke lyser skarpt mot den vita huden.
Hans märke.
Tänk om allt varit annorlunda.
Det hade kunnat bli en symbol av kärlek och passion.
Men nu gör det bara ont.
Ett minne som inte går att sudda ut då det är fastetsat på kroppen.
Tänk om tungan lyckats hålla sig,
tänk om sårande ord förblivit osagda,
tänk om man kunde gå tillbaka och göra allt ogjort.
Hjärtat brast och själen gråter.
Tomt inuti,
ett gapande hål redo att sluka allt som kommer nära.
Går det att göra allt bra igen?