Xilona

Vaknade av världens värsta mardröm imorse. Jag, syrran och Linnea - båda i tio-årsåldern - skulle ta oss upp i ett högt hus av något slag, fått för mig att det var ett träningscentrum... Väljer trapporna till första våningen men sedan är det en kvinna som håller upp hissen åt oss så vi väljer att hoppa in. Väl inne berättar kvinnan att man måste hålla i sig väldigt hårt om man inte vill ramla ur och först då märker vi att hissen inte har några väggar utan endast lite nät längs sidorna.
Hissen börjar stiga och Helena börjar direkt tappa taget. Kvinnan hugger tag i henne men lyckas inte hålla kvar henne så jag sträcker typ desperat ut min hand för att få tag i henne och lyckas fånga hennes hand som dock sakta sakta glider ur min utan att jag kan göra något. Och sedan tumlar Helena bakåt ut genom nätet - ni vet ungefär som folk gör i filmer när ett flygplan går sönder? Det säger bara swosch swosch och så är hon borta och vi ser henne falla och slå i backen många meter ner. Vi vänder hissen och innan den når marken hoppar jag ur och rusar bort medan det enda som snurrar i mitt huvud är "oh my god oh my god oh my god", ingen aning varför jag tänkte på engelska, men va fan. Nästan framme märker jag att hon gråter vilket är en lättnad då hon iallafall lever... och någonstans där vaknade jag...

Enda positiva med hela episoden var att klockan var strax innan sju och då jag inte vare sig ville eller kunde somna om så kom jag för en gångs skull upp i tid. :P

Just nu sitter jag mest och tänker på alla "borden", allt jag borde göra... Plugga, städa, diska, träna... Jag måste verkligen ha någon som pushar mig med träningen annars kommer jag aldrig iväg. Helt värdelöst.