Inga roliga beslut är fattade...
0Ifall ni undrar varför jag är så inaktiv på bloggen lr facebook för tillfället så beror det på att vi inte har något internet hemma efter det förbannade åskovädret. En smula störande så. Speciellt eftersom man då helt plötsligt kommer på en hel jäkla massa saker som man bara nödvändigtvis måste göra på internet just precis nu...
Är i thn just nu, så passar på att sno Eriks dator och internet medan han står i duschen. ;)
Har bestämt mig för att hoppa mattetvåan nu. Det är en vecka kvar och då jag jobbar varenda dag fram till tentan, så ser jag inte hur jag möjligen skulle kunna klara den, då jag inte pluggat speciellt mycket hittills och det lilla jag kunde har förpassats till glömskans skuggor. I våras satt jag och totalpluggade typ dygnet runt i en vecka och jag klarade den fortfarande inte, så jag ser inte hur jag skulle klara den nu när jag har några halvdagar efter och före jobbet...
Mitt beslut mottogs sådär bra av päronen... Pappa är övertygad om att jag kan klara det om jag bara anstränger mig och att jag alltid kommer ha något annat för mig och alltså aldrig kommer att kunna koncentrera mig till 100% på matten så varför inte försöka nu...?! Typ... Well, det är väl som Karin sa också (diskuterade detta med henne i förmiddags) att jag inte känner för att börja den nya terminen med ett misslyckande, att bli nedtryckt i skosulorna det första jag gör är väl... sådär lockande.
Jag har dock mått pyton över det här beslutet hela dagen. Hela kroppen har vart i uppror då jag tycker att det är fegt och dåligt att bara ge upp. Samtidigt som jag inte har lust att chansa och misslyckas. Igen.
Eftersom kroppen inte har lugnat ned sig än så har jag uppenbarligen inte helt bestämt mig. Jag velar alltså fortfarande. Något som bara får mig att må ännu värre och inte hjälper det allra lilla minsta. Egentligen är det ju bara att göra ett val och sedan stå fast vid det. Men det är inte så jäkla lätt som det låter. Jag VILL ju inte ha matten hängande efter mig direkt.
Nej, nu skall jag släppa detta för en stund iallafall och bara mysa med Erik.
Verkligheten får vi ta tag i imorgon istället.
Puss på er
Är i thn just nu, så passar på att sno Eriks dator och internet medan han står i duschen. ;)
Har bestämt mig för att hoppa mattetvåan nu. Det är en vecka kvar och då jag jobbar varenda dag fram till tentan, så ser jag inte hur jag möjligen skulle kunna klara den, då jag inte pluggat speciellt mycket hittills och det lilla jag kunde har förpassats till glömskans skuggor. I våras satt jag och totalpluggade typ dygnet runt i en vecka och jag klarade den fortfarande inte, så jag ser inte hur jag skulle klara den nu när jag har några halvdagar efter och före jobbet...
Mitt beslut mottogs sådär bra av päronen... Pappa är övertygad om att jag kan klara det om jag bara anstränger mig och att jag alltid kommer ha något annat för mig och alltså aldrig kommer att kunna koncentrera mig till 100% på matten så varför inte försöka nu...?! Typ... Well, det är väl som Karin sa också (diskuterade detta med henne i förmiddags) att jag inte känner för att börja den nya terminen med ett misslyckande, att bli nedtryckt i skosulorna det första jag gör är väl... sådär lockande.
Jag har dock mått pyton över det här beslutet hela dagen. Hela kroppen har vart i uppror då jag tycker att det är fegt och dåligt att bara ge upp. Samtidigt som jag inte har lust att chansa och misslyckas. Igen.
Eftersom kroppen inte har lugnat ned sig än så har jag uppenbarligen inte helt bestämt mig. Jag velar alltså fortfarande. Något som bara får mig att må ännu värre och inte hjälper det allra lilla minsta. Egentligen är det ju bara att göra ett val och sedan stå fast vid det. Men det är inte så jäkla lätt som det låter. Jag VILL ju inte ha matten hängande efter mig direkt.
Nej, nu skall jag släppa detta för en stund iallafall och bara mysa med Erik.
Verkligheten får vi ta tag i imorgon istället.
Puss på er