Xilona

Trots en lång och kanske inte allt för kul dag i skolan (bortsett från vissa delar, hö hö) så gick jag hem med ett dundersmajjl. Ingen egentlig aning om varför, men hade In Flames på hög volym i lurarna och livet kändes bara helt plötsligt underbart. Lite av den känslan finns fortfarande kvar i bröstet och där får den gärna stanna. Älskar att känna mig sådär, liksom hög på livet självt, som att jag kan klara allt, och skulle allt skita sig så klarar jag det också. Inget kan stoppa mig liksom. Helt underbar känsla. Man är så tillfreds och lycklig och och och där tänker jag sluta låta som en reklam för droger. :P Jag tror ni fattar vad jag menar även utan alla superlativ. ;P

Just tryckt i mig en macka med honung (tack morfar!!!) och skall snart i väg i hopp om att få en bowlingbana. Erik är på sitt bästa charmörhumör idag, när jag kom hem sa han att vi kunde åka och kolla bowlingbanor då jag nämnde för några dagar sedan att jag ville bowla, och så sa han att han kollat biobiljetter till New Moon som jag sagt att jag ville se och att vi kan gå på den imorn, trots att Erik verkligen verkligen inte vill se den. "Man får väl offra sig" som han sa. ;) Nu har jag dessutom tjatat till mig thaimat ikväll. :D Livet hade kunnat vara sämre. ;)

Haha, nu fick jag en grym dejavu-känsla... läste igenom inlägget och var hundra på att jag redan skrivit detta en gång tidigare, med exakt samma ord. Knappast troligt men ni behöver ju inte kolla arkivet. ;P

Nej, I'm off. Laterz