Xilona

Fick sluta tidigare idag så tänkte vara snäll och åka ner till stan för att köpa linsvätska åt Erik (eftersom det var det gårdagens diskussion handlade om... bland annat...) då han inte hann men sedan visar det sig när jag kommer hem vid halv 11 att han typ precis kommit upp ur sängen... Han hade alltså haft gott om tid att åka till affären om han bara kommit upp på morran. Dessutom är orden han möter mig med "Åh vad bra, då kan du ju åka och köpa min linsvätska, för jag har bråttom!" Nu, 45 minuter senare går han hemifrån.
Men då jag köper den åt honom nu så sa han att han kunde tvätta ensam imorgon så jag kan sitta hela dagen i skolan med inlämningsuppgiften vilket ju är schysst. Tänkte jag. Tills han avslutar meningen med "för det är ju bara en av oss som är rädd för att tvätta ensam." Ja... hopp...
Erik har en tendens att säga snälla saker och sedan totalförstöra dem med sina avslutningar. Rätt trist.

Asså, jag sitter här och känner mig onödigt gnällig, jag HADE ju tänkt köpa linsvätska oavsett liksom, men istället för att vara en snäll gest så blev det nu... en självklarhet. Jag hade, i mina rosa fluffiga drömmar, fantiserat ihop ett drömscenario där jag köper linsvätskan utan att Erik vet och sedan blir han helt överraskad och jättetacksam, medan det nu blev mer... "ja, men vad bra att du har tid över, då tar du hand om det här, bra."
Nåja, någon dag skall la jag också vakna upp och täjjsta the real life I guess.

Måste dra nu iaf. Pöss hajj