Xilona

Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag. Jag är jättedepp utan att riktigt veta varför. Förra inlägget låter jätteagressivt och målar Erik ur ett inte alltför trevligt perspektiv. Det är fel. Erik är underbar (oftast) och jag är jätteglad att jag har honom. In fact så är jag en smula förvånad att han står ut med mig och mina utbrott som allt som oftast inte har någon som helst grund. Jag är fenomenal på att tolka saker, och oftast tolkar jag dessa negativt. Varför vet jag egentligen inte. Kanske tycker jag om att må dåligt. Egentligen borde det inte vara så svårt att ta sig i kragen och rycka upp sig, inse att allting inte är kolsvart och att jag har det riktigt bra. Egentligen. Istället fortsätter jag att gräva ner mig i mitt kolsvarta hål och emellanåt är det alldeles förbannat svårt att ta sig upp ur det.

Jag har ingen lust att vara eller bli den där hemska klängiga flickvännen, men just nu när jag sitter och tittar på den stängda dörren in till datarummet där Erik sitter och spelar... så känner jag mig väldigt ensam.

Nu hoppas jag att lite mat och kanske anime skall få mig på andra, bättre tankar. Har faktiskt glass i frysen, och det är väl ett välkänt faktum att glass får en att må bättre, right? Sett det på TV så då måste det ju stämma. ^^