Det bubblar. Och då inte på det bra sättet.

Eller kokar kanske är ett bättre ordval. Jag gick och lade mig och helt plötsligt visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Alla känslor bara började bubbla (koka?) över och det kändes som att jag skulle gå sönder inombords. Jag känner mig ensam och frustrerad och Erik ligger bara och fortsätter sova sött bredvid. Jag pallar inte att känna så här hela tiden men jag vet inte vad mer jag kan göra åt det. Jag har försökt reda ut det men det blir liksom aldrig bättre. Och även om jag vill prata med någon så vill jag inte att någon ska veta.

Nu tänkte jag roa mig (...) med lite kretsläsnng tills jag hoppas att ögonen går i kors och jag kan lägga mig utan en enda tanke annat än "SOOOVA!" i mitt vackra huvud. Puss


Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: