Totalt oambitiös...
Blir så trött. Och irriterad. E är verkligen inte ambitiös för fem öre och jag fattar inte varför. Han är ju smart och jäkligt duktig när han sätter den sidan till. Problemet är bara att han typ aldrig gör det. Tentan för mattetvåan går av stapeln om några veckor och jag tycker att det vore en bra chans att försöka göra den. Klart jag fattar att chansen att han klarar den är minimal, men han har ju i alla fall en chans?! Det finns alltid en chans. Speciellt om han nu tar och råpluggar fram tills tentan. Och även om han nu inte klarar den så kan han ju i alla fall få ett hum om vilka områden han har problem med osv. Men nejdå, eftersom han redan har bestämt sig för att han inte kommer klara den så ser han ingen anledning att vare sig råplugga eller anmäla sig till tentan. Han skall istället (kanske) försöka i höst. Och klarar han den inte då så är nästa tentaperiod i mars/april...
1Går ju till och med en sommarkurs i mattetvåan just nu men då babe inte gillar att gå på lektioner så skippar han dem också. Trots att jag gick den kursen förra sommaren och säger att den är bra och trots att hans polare läser den nu... Varför inte satsa lite?! Jag fattar verkligen inte. VILL han inte bli klar? Han tjötar bara om att man kan få jobb även utan den kursen och visst, det KAN man, men varför satsa på det? Man har ju väldans mycket större chanser om man har en examen...? Och det lär ju inte direkt bli lättare att ta upp skolböckerna och plugga ikapp en gammal kurs när man jobbat ett tag...
Gaah, jag förstår mig verkligen inte på honom. Hade just ett stort tjaffs om detta, totalt onödigt. Han blir sur därför att jag anklagar honom för att vara oambitiös (eh... ja?) och han säger att bara för att jag tycker mitt sätt är bäst så behöver inte det betyda att det är det (eh... jo?). Jag skjuter visserligen också upp allting till sista sekund, men jag GÖR dem fortfarande. E skjuter upp dem och sedan blir de liggandes. Jag förstår inte hur det INTE kan vara bättre att ta tag i saker istället för att ha dem efter sig. Jag förstår inte hur man INTE kan ta chansen när man får den. Okej att jag inte är speciellt opartisk och att jag bara ser saken från min synvinkel, men jag fick också en massa kurser efter mig i ettan och jag har lyckats ta igen dem plus att jag läst extrakurser. Och jag klarade fortfarande av min utbildning på tre år. Han har varit här i fyra år nu och är fortfarande inte klar? Trots att han inte läst en enda extrakurs...? Allvarligt... Jag förstår inte hur han tänker. Jag blir så jäkla frustrerad.
Ursäkta utspelet, är lite grinig just nu... Jag tror jag behöver socker... :P
kan hända att du behöver socker, men han skulle behöva en fet smäll ;p