Long time no see...
Var tre långa veckor sedan jag var här inne men det är ju trevligt att se att ni fortfarande kikar in titt som tätt. ;) Inte haft något sug att blogga men då flera frågat hur det går med jobb osv så tänkte jag att det kanske var lika bra att få ihop ett inlägg.
0Lika bra att börja från början så ni kan ju luta er tillbaka och förbereda er på ett intetsägande och trist men troligen långt inlägg. ;)
Drog hem en vecka över påsk för att passa huset och lillsyrran (som knappast behöver passas men som kanske i alla fall vill ha lite sällskap en av de tre veckor päronen är iväg till Filippinerna). Passade på att träffa bästa Anna när jag väl var hemma så blev både lunch i (den ytterst kalla) solen, bio (såg Hunger Games, rätt bra film och väl värd att se om ni är sugna) och party ihop med Karin på långfredagen. Hade tänkt ta en massa fina bilder alla dagar men kameran kom knappt fram alls. Enda bilderna jag har är några på vägen från Annas lägenhet till krogen.
Hur kommer det sig att jag alltid är den blekaste på vartenda jäkla kort som tas...? o_O Är mitt puder reflekterande...?
Fick till sist sålt mina biljetter till In Flames konsert i Trollhättan den 11e (?) april till någon snubbe jag hittade på nätet efter en massa velande fram och tillbaka. Hade längtat efter den konserten i typ ett halvår men då jag skulle börja jobba uppe i Karlstad den 10e så passade det inge vidare. Har ju sett dem tidigare och lär la få möjligheten igen så är inte hela världen. Dessutom tjänade jag och babe på biljetterna då vi köpte dem för 380 och sålde dem för 600. ;) Vilket var ett välkommet tillskott i en mycket (mycket) tom pengakassa.
Började på det nya jobbet direkt efter påsk och måste säga att det flutit på rätt bra. Sitter på KWE, den avdelning som har hand om våtänden i pappersmaskinen (där man tar den våta pappersmassan, pressar och formar den, trycker ut vatten osv). Fick en mentor, Andreas, första dagen och han visade mig runt och presenterade mig för alla samt visade mig min plats. Eller tja, tillfälliga plats. De har fullt upp just nu och det finns inga lediga platser så fick låna Lisas plats då hon varit sjukskriven i två veckor, men då hon kommer tillbaka nu på måndag så kommer jag troligen få dela skrivbord med Ann-Sofie, en kvinna som började på Metso två veckor innan mig. Andreas är hennes mentor också och även om hon är ny så har hon arbetat med CAD tidigare så hon hjälper mig en del hon med.
Det var inga fler nya när jag började så blev ingen kurs i Catia (det CAD-program Metso använder) vilket jag hade hoppats på. Istället har jag fått sitta med instruktionsböcker och övningar och försökt lära mig på egen hand. Hade nog tänkt att Andreas skulle suttit med mig och instruerat men han har fullt upp med egna uppgifter samt med att hjälpa Ann-Sofie så har blivit till att testa sig fram på egen hand för det mesta. Vilket väl har fungerat helt ok ändå. Sliter mitt hår emellanåt när programmet strular och jublar när det gör som jag vill. ;)
Upplägget var som så att jag skulle ha en upplärningsperiod där jag först skulle gå en Catia-kurs alternativt arbeta enskilt med övningar för att lära mig själva Catia-programmet (bara arbetat i Pro Engineer tidigare), sedan börja göra ritningar av färdiga produkter/modeller. Efter det skulle jag lära mig att göra modellerna utifrån ritningar och när jag väl lärt mig alla steg och mina ritningar och modeller blivit granskade och godkända så skulle jag få börja med enklare uppgifter. I mitt huvud skulle jag i alla fall få några veckor på mig. I verkligheten så fick jag börja med ett verkligt projekt efter fyra dagar. Och det efter att ha hoppat över åtskilliga delmoment i utbildningsstadiet. Och utan att någon faktiskt kontrollerat mina grejer. Alls. Uwa.
I måndags kom en av kvinnorna på pipeing-avdelningen (de som har hand om alla rör i maskinen) med en uppgift hon bad mig ta hand om då hon skulle sjukskriva sig nästföljande dag på grund av en operation. Ok, sa jag och antog att det skulle vara en relativt lätt uppgift eftersom jag fick den trots att jag var helt grön på området. Men icke. Som jag svurit över den här uppgiften. Och som andra svurit över den. Handlar om en maskin som skall till Kina och som skall ha ett spritsrör som sprutar parfym på pappret, och min uppgift skulle då vara att göra en tillverkningsritning på spritsröret. Fair enough. Om nu bara det varit det enda. Det trillade in mer och mer och mer uppgifter hela tiden och ingen visste egentligen vad som skulle göras eller hur det skulle göras eftersom det var nytt. Clever att ge det till mig då liksom. För jag kommer ju inte alls behöva någon hjälp eller ta upp en massa extra tid eftersom jag fattar nada.
Dessutom så hade inte ens tjejen själv gjort det här förut och det är flera som suttit och pillat i modellen samtidigt så det var typ inget som stämde. Hon sitter i ett annat program, eller snarare en annan del av Catia och de pipeing-grejer som de har är inte kompatibla med vår del så har fått cadda om en hel del och försökt få det att fungera. Höll på att bli galen när jag inte lyckades få hål i en plåt som satt bakom spritsrören. Ritade upp hålen i sketchen, körde ett pattern i caden, klickade pocket men inte fan funkade det. Efter åtskilliga försök gav jag upp och gick till Andreas och när han pillat runt en bra stund och inte fattat varför det inte fungerade så upptäckte han att någon råkat lägga in en extra plåt... Så mina hål fanns där, de syntes bara inte eftersom det låg en extra plåt över som inte skulle vara där. Inte alls irriterande. Nu börjar det dock bli klart, har några detaljer kvar att fixa men det hoppas jag att jag hinner på måndag... Och de har lovat att nästa uppgift blir mer anpassad till min nivå och definitivt mycket mer logisk och pedagogisk så jag håller tummarna. :P
Annars så trivs jag faktiskt väldigt bra. Folket är jättetrevligt och även om jag kör fast i programmen emellanåt så känns det ändå som att jag fattar någorlunda. En av sakerna jag var mest orolig för innan var om jag skulle passa in eller ej. Jag är rätt blyg av mig och brukar vara tyst i början och känna av folket innan jag pratar vilket ibland leder till att jag sitter i ett hörn och inte pratar med en själ, men den här gången kändes det rätt direkt och jag pratar hej vilt. Och det känns bara så jävla skönt. Jag är bekväm och kan med att säga vad jag tycker och känner inte att jag behöver hålla tillbaka. Enda jag håller tillbaka en smula är la min klädstil. Känns inte riktigt rätt att komma i trasiga baggybyxor och en bandt-shirt direkt, så har kört på jeansleggins eller stickade strumpbyxor med olika toppar till. Brudarna där har dock väldigt neutrala kläder, mycket jeans och skjortor eller koftor och jag får nog börja fundera på vad jag kan utöka min garderob med för jag har väldigt svårt att se mig själv med kofta... :P
Nu tänkte jag i alla fall släppa iväg er, gissar att ni fått ert lystmäte av mitt liv för tillfället. ;) Dessutom tror jag att Erik vill iväg och inhandla kvällens mysmat. Vad det nu blir. Orka planera liksom. ;) Toodles.