Om jag bara kollar till faktiska saker så har den här dagen varit jätteskön. Har vart helt ledig så blev sovmorgon och slappa innan det blev en tur till Skutberget med Sandra för lite frisbeegolf. Verkligen inte min dag om man säger så, var skitkast efter skitkast, gick helt åt helvete fel emellanåt. Och när jag väl får till riktiga rötaskott som går hur långt och bra som helst så står jag ändå och fibblar vid putten och åker på 1+ trots att jag borde fått en birdie. Humöret var sådär bra och hade jag varit ensam hade jag antagligen ställt mig och vrålat rakt ut och sparkat hårt på något, men då jag är en civiliserad människa så stannade jag vid långa svordomsramsor. Måste helt enkelt träna puttar, detta håller inte.
Har även hunnit med att testa den nya Marabou Polka som Sandra köpte (testa testa testa!) och den var grymt god! Var och handlade med Erik efter frisbeen och såg att vi hade rabatt på choklad så fick bli en sån med hem till oss också. ;) Inte öppnat den än och tänkte försöka hålla mig till iaf fredag men vi får la se. ;P

Humöret har varit instabilt både igår och idag och jag tänkte ta den enkla vägen och skylla på hormonbalansen då mensen borde visa sitt vackra ansikte imorgon. Som jag längtat... Erik tar också den enkla vägen och skyller mitt dåliga humör på mensen även när jag har anledning att vara sur, vilket i sin tur gör mig ännu surare. ;P

Jag köpte grönsaker och dipp förut för var grymmet sugen på det när vi handlade men sedan gjorde jag så mycket mat till middagen att jag fortfarande är mätt... o_O Så vet inte om jag orkar skära upp grönsaker och skit idag... onödigt om jag ändå inte är så sugen längre... Jeez, vilket i-landsproblem...

Ryggen gör ont och Erik spelar så han kan inte ge mig massage. Är det ok att dra ut internet och förstöra hans spel bara för att jag har mensvärk och vill ha massage tro...? Inte för att jag lär få massage om jag drar ut internet iof, men ändå. ;)

Just nu ser mitt hår ut som en dröm (nåja, typ). Var ute i regnet (och snön... och haglet...) förut så nu har jag stora fina lockar överallt. Verkligen jättefint. Så varför får jag det nu när jag skall vara hemma och diska och städa och skit och sedan ändå kommer hoppa in i duschen...? Varför kan man aldrig få det där håret de kvällar när man skall ut?! Jag bara undrar?!

Nu är både boende och biljett fixat till Rockstad Falun den 28e-29e maj! :D Även resterande brudar har laddat hem sina biljetter så nu skall la inget stå i vår väg hoppas jag. ;) Party it is! :D

För att ytterligare förgylla denna vackra dag (som varit förvånansvärt långtråkig egentligen men det glömmer vi för en sekund) så fick jag en 4a på tillverkningstekniktentan! :D:D:D Trodde nog att jag hade klarat den men var sur och ledsen över att den var så svår så att jag antagligen skulle missa överbetyg, men icke. ;P Wihoo!

För att sedan avsluta med att lägga lite sordin på stämningen (vad fan är sordin egentligen? Någon som vet?) så fick jag och My idag reda på att Lars i verkstaden plötsligt gått bort. Troligen nu i helgen då vi inte hörde nåt i förra veckan. Han var min favoritgubbe nere i verkstan så är lite ledsen. Eller gubbe och gubbe, han var la inte ens 50. Hade tydligen gått snabbt iallafall, propp i hjärnan eller vad de sa. Var synd att vi inte kunde medverka på minnesstunden i skolan men vi jobbade tyvärr. De andra skulle dock tillverka ett hjärta i metall från oss IoD:are så de fick la minnas honom på plats istället för oss.

Heh, nu blev jag depp igen. Nej, nu tänker vi på festival; bra band, vackert väder, bra sällskap, sprit och god mat och en helvetes massa musik. Så har jag nåt att drömma om imon när jag åter traskar där på betonggolvet på jobbet. ;)

Puss och godnatt

Varför känns allt så svårt just nu? Inget känns rätt eller bra och jag vet inte vad jag skall göra. Hur länge orkar man kämpa? Är det ens värt att anstränga sig? Det verkar ju inte som att det händer något när jag gör det. Inga framsteg alls. Jag pratar, tänker och analyserar men det verkar inte hjälpa. Jag står kvar här ändå. Utan att vara nöjd. Utan att vara tillfreds med mitt liv och min situation. Men jag vet fortfarande inte vad jag skall göra åt det. Jag är frustrerad, ledsen, trött, fundersam, irriterad, ensam, bortglömd, överflödig och allmänt olycklig.

Men trevlig söndag till er andra.

Loggade in för att skriva ett inlägg om gårdagen men får liksom inte ner det i ord. Jag är trött och känner mig lite allmänt instabil så kanske är bäst att inte skriva för mycket. Jag återkommer när när jag fått rätsida på tillvaron igen.

Tills dess: Ha d!
Pöss

Är som i ett gungfly just nu och har så varit ett tag. Hur vet man när det är värt att kämpa vidare och hur vet man när det är dags att ge upp? Just nu har jag alldeles för mycket känslor och samtidigt inga alls. Jag känner mig tom samtidigt som alla tankar som cirkulerar inte på långt när får plats i mitt huvud och min kropp. Jag är trött men det verkar inte hjälpa hur mycket jag än sover, jag är alltid trött. Både i huvud, hjärta och kropp. Jag orkar liksom inte och det slutar alltid med att jag får en massa plötsliga och onödiga utbrott, men dessa ger ingen befrielse för jag får inte ut det jag faktiskt känner och tänker. Jag vet inte själv vad jag känner och tänker längre. Just nu känns det mesta bara... fel.
Det saknas något. Jag vet bara inte vad.

Vi får hoppas detta går över snart för jag pallar verkligen inte.

Kolla denna bloggen. Handlar om Anna, 36-årig, cancersjuk mamma till en tvårig dotter och om hur hon kämpar mot sin aggresiva sjukdom. Suttit och grinat som galning här. Lever mig in på tok för mycket i andras livshistorier. Blir bara ledsen. Samtidigt är det skönt att läsa hur folk kan ha hopp även när deras liv vänds upp och ned och allt går åt h-e. Att det fortfarande finns anledning att kämpa.
Men just nu är jag mest ledsen för Annas dotter och hennes man som blivit lämnade ensamma kvar.

Sitter och försöker pussla ihop mitt liv. Är just nu lite knepigt. Skall få plats med:

¤ Tid hos barnmorskan. Upptäckte att mina p-piller typ är slut... Trodde jag hade en karta kvar men icke. ^^''
¤ Kastrering av katten. Har nu iallafall gjort lite framsteg och faktiskt bokat tid. Alltid något. Blir ett besök nästa tisdag. Gick att lämna katten 7.30 så borde hinna innan lektionen utan större problem. Hur det går att hämta den blir en annan femma då jag kanske jobbar (vet fortfarande inte...) och i så fall har bilen. Hoppas det går att hämta efter 18 om så är fallet...
¤ Jobb... Tänkte skippa de sista tre veckorna i mars då jag även skall hinna med:
¤ Tentaplugg i tillverkningstekniken. Har tenta den 29e och har inte ens beställt böckerna än. Dags nu kanske?
¤ Konstruerande av min ljusstake i tillverkningstekniken. Har hittills kapat det mesta, men skall ju även bockas, svetsas och troligen linoljesprayas för att få en snygg mörk yta.
¤ Presentation av ljusstaken. Ingen aning om storlekgrad...
¤ Rapport för ljusstaken också. Kortare variant dock, puh.
¤ Konstrueringsuppgifter i CADen. Har ett par vanliga kvar att göra.
¤ Den stora konstrueringsuppgiften som vi skall göra helt utan ritningar eller hjälpmodeller. Skall konstruera, rita, måttsätta, CADa och göra en ritning av en svarv. Vilket väl är en vettig uppgift eftersom vi kommer få göra sån skit senare på jobben ändå, men just nu lockar den typ mega-inte alls.
¤ Studiebesök i Sunne.

Till detta kommer ju sedan de vanliga lektionerna och labbarna...

Sedan HADE det ju vart najjs om jag hade haft lite tid över för att träna några dagar i veckan och kanskekanskekanske även ta det lite lugnt...? Sova några timmar kanske?

Sedan hade jag egentligen behövt besöka tandläkarn och fråga om det är mina visdomständer som gör så förbenat ont ibland, och om jag i så fall skall göra något åt dem. Sist jag var där så sa de att tänderna ligger snett så finns risk att de skadar de framför genom att skava på tandroten när de är på väg upp och att jag i så fall måste ta bort dem. Kan ju vara bra att veta kanske... Bara undersökning kostar ju dock över 700 spänn. Suck.

Just nu känner jag att mitt huvud inte riktigt hinner med. Och jag har fortfarande inte fått något schema från Tommy... Känns bra. Blir så lätt att planera då. Även om jag förstår att han vart sjuk osv så att han inte riktigt haft tid. Men då är ju frågan om jag skall jobba imorgon eller ej. Erik säger att jag skall strunta i det då jag, som sagt, inte är schemalagd, men här sitter jag och räknar pengarna. Jag lär jobba.

Hehe, fick precis en jättedipp i självförtroende... Sitter och bläddrar runt bland en massa bloggar och insåg hur många väldigt snygga människor (helt vanliga människor) det finns. Visserligen inser jag att det kunde vart värre i mitt fall, men jag menar.... det kunde ju faktiskt vart bättre också... Hehe, skall nog lägga mig innan jag låter detta gå för långt så jag deppar ihop totalt. Igen. :P Skall knycka mig en godnattpuss eller två, då måste man la få söta drömmar right...? ;)

En annan anledning till att dagen är bra är att Erik är på så bra humör. Både idag och igår har han vart på jättebusigt humör och kommer på olika sätt att lura mig hela tiden. Allt för att han skall kunna pussas. :P Som igår när han kommer in med ett oroligt uttryck i ansiktet, håller fram en skål och säger "Du, titta här..". Jag lutar mig fram och han dyker ner och pussar mig på pannan. :P Eller "Haha, kolla Stitch nu!" Jag vänder mig om och han pussar mig på kinden. :P Dessutom har han nu två gånger kommit in med täcket och stoppat om mig i soffan när jag klagat på att det var kallt. Följt av en puss förstås. ;P Hehe, älska. ^^

Du får mig att le och bli varm inombords.
Tack för att du finns.

♥  ♥  ♥

Skickade just 50 spänn till Röda Korset via sms. Pengar som skall hjälpa till nu efter katastrofen på Haiti. En piss i havet visserligen, men alltid något. Känner mig hemskt snål som inte skickar mer, men det kanske blir senare när mitt dåliga samvete käkar upp mig...
Vill ni hjälpa kan ni göra det via dessa nummer:


Röda korset PG: 900800-4. Du kan även sms:a AKUT till 72900 och skänka 50 kronor (som debiteras på din telefonräkning) eller sätta in valfritt belopp på plusgiro 900800-4 eller bankgiro 900-8004. Märk talongen med "Haiti".

Rädda barnen PG 902003-3 eller skicka sms 10KATASTROF (10 kr), KATASTROF (50 kr) till 72950.

 

Hoppets stjärna PG: 900253 - 6 eller sms STAR till 72930 och bidra med 100 kronor.

 

Läkare utan gränser PG: 90 06 03-2, Bankgiro: 900603-2, SMS:a ordet LIV till 72990 (50 kr).

 

Unicef PG 902001 -7, BG 902001-7.

 

Svenska kyrkans internationella arbete Plusgiro 90 01 22-3, Bankgiro 900 122-3. Märk talongen "Haiti" Eller SMS:a "haiti" till 72950 så bidrar du med 50 kronor.

 

Läkarmissionen Plusgiro: 90 00 21-7 , Bankgiro: 901-7187. Märk talongen ”Haiti". Eller SMS:a Haiti50 till 72930. Du skänker 50 kr till Jordbävningsoffren.

 

SOS Barnbyar Plusgiro 90 02 29-6 eller Bankgiro 900-2031. Märk talongen "Haiti" eller SMS:a "SOSHAITI" till 72930, så bidrar du med 50 kronor.

 

Plan Sverige Plusgiro 90 07 31-1 eller Bakgiro 900-7311. Märk talongen "Haiti" eller SMS:a "HAITI" till 72 910 så bidrar du med 50 kronor.

 

Hittade alla nummer på Aftonbladets hemsida... Riktigt hemska bilder som ligger ute. Mår dåligt när jag tänker på det. Hur många som har dött och hur många som har förlorat någon.
Tycker väl att alla egentligen borde kunna hjälpa till (om än med lite) så skickar denna vidare till de få stackare som läser den här bloggen. Vore beundransvärt om ni kunde avstå från några slantar och hjälpa till. Många bäckar små och allt det där.

Puss på er

Bry dig inte om vad kritikerna säger.
Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.

Jean Sibelius

Eller kokar kanske är ett bättre ordval. Jag gick och lade mig och helt plötsligt visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Alla känslor bara började bubbla (koka?) över och det kändes som att jag skulle gå sönder inombords. Jag känner mig ensam och frustrerad och Erik ligger bara och fortsätter sova sött bredvid. Jag pallar inte att känna så här hela tiden men jag vet inte vad mer jag kan göra åt det. Jag har försökt reda ut det men det blir liksom aldrig bättre. Och även om jag vill prata med någon så vill jag inte att någon ska veta.

Nu tänkte jag roa mig (...) med lite kretsläsnng tills jag hoppas att ögonen går i kors och jag kan lägga mig utan en enda tanke annat än "SOOOVA!" i mitt vackra huvud. Puss

Ok. Jag känner att jag måste klara upp vissa missförstånd här. Nu har jag hört från flera håll hur jag svartmålar mitt och Eriks förhållande här i bloggen och att det är åtskilliga som tror att det är pest och pina.

Det är det inte.

Det är bara så att jag tycker det är lättare att skriva här när jag är arg eller ledsen, då vill man skriva av sig och få ner känslorna på pränt. Jag har lättare att analysera mina känslor och tankar när jag har dem framför mig och när jag måste formulera mig och vara konkret.

När allt är frid och fröjd och jag mår prima, då behöver jag inte skriva av mig. Det är då jag sitter och kramas med Erik i soffan framför en bra film eller retas genom att stoppa mina iskalla händer innanför hans tröja eller står och pillar i hans hår när han spelar WoW. När hela jag bara är en bubblande massa av lycka och hela världen känns rosa och fluffig. Det känns inte riktigt lika givande att slå sig ned framför datorn i de stunderna och bara skriva; Idag mår jag bra. Idag är jag lycklig. Det ger mig inte speciellt mycket, men visst hade det gett en bättre och mer nyanserad bild av vårt förhållande om jag skrivit ned även de bra stunderna.

Sedan är det ju dessutom så att när det är bra, då är jag för upptagen för att sitta och skriva här, jag har en massa annat för mig. Det är när jag är ensam och ledsen som jag stänger in mig och inte vill prata med folk (Erik...), det är då jag vänder mig till datorn för att ventilera mina känslor. Sedan att jag är ensam och ledsen rätt ofta, det är en helt annan sak. Mitt känsloliv är en jävla berg-och-dal-bana och humöret svänger ibland fort som fan utan att jag egentligen vet varför. Så kan ju inte direkt klandra Erik för att han inte hänger med i svängarna när jag inte ens gör det själv. Men jag arbetar på det. På att fatta alltså, inte på att klandra Erik. ;)

Sedan kan det kanske spela in att man inte liksom vill... skryta för att använda ett dåligt ord, med att man har det så bra. Jag vet ett par stycken som inte är så intresserade av att höra om min eller vår lycka i tid och otid då dessa kanske inte har det så bra just nu, så då håller man liksom tillbaka.

Det är bara att inse, den här bloggen är som min dagbok. Jag skriver när jag känner att jag vill eller behöver det, och jag skriver för min egen skull och inte för någon annans. Men ni skall ta det jag skriver med en nypa (eller en hel jävla skopa) salt, jag har klara tendenser att överdriva saker och ting. ;) Både när det kommer till hur jag ofta tolkar saker negativt trots att de inte är det, och hur jag formulerar mig här i bloggen.
Ta mig inte på så stort allvar helt enkelt. :P

Jag älskar Erik och jag vill att detta förhållande fungerar, och det är egentligen det enda som är viktigt.

Over and out

Jag har äntligen insett varför jag gillar spegeln i mitt rum här hemhemma. Det är för att den är så låg så den kapar fejjset när man står på golvet... Jag kan se min kropp men inte mitt huvud, vilket väl passar mig rätt bra då jag gillar min kropp med avskyr mitt fejjs. Eller, avskyr är ett starkt ord, jag gillar det bara inte. Och till skillnad mot kroppen som relativt enkelt går att göra något åt så är fejjset som det är vare sig man vill det eller ej. Har varken pengar eller egentlig lust att lägga mig under kniven så är bara att härda och stå ut. Och jag har ju mina bra dagar jag också när till och med jag är snygg, de hade gärna fått komma lite oftare bara. ;)

Har färgat håret nu iallafall, och jag har en svag aning om att det blev en aning mörkare än planerat (är ju jävligt ovanligt...) Blev nog mer åt kolsvart istället för mörkbrunt... Men om ett par tvättar så borde det vara prima. Färgat ögonbrynen också så de matchar håret. Kändes lite mysko med jättemörkt hår och råttfärgade ögonbryn. ;)

Sitter och lyssnar på Spotify radio eller vad det nu är för något i hopp om att hitta några nya najjsiga låtar. Backman tjötar hela tiden (mao ibland) om att jag aldrig uppdaterar min spellista så får la göra som han säger antar jag. ;P Men jag menar, har man redan hittat rätt och hittat alla de ultimata låtarna så finns det ju ingen egentlig anledning att leta efter nya låtar right...? ;P

Nu skall jag låta håret självtorka då päronen nog inte skulle uppskatta om jag använde mig av hårblåsen då de sover sedan någon timme tillbaka, och sedan skall även jag joina de sovandes skara.

Oyasuminasai minna

Håller på att packa så smått då vi skall åka hemhem imorn och provade den klänning som jag hade tänkt ha på nyår och jag insåg att min rumpa nog rymt sin väg... Jag är helt platt där bak... o_O Jag menar, what the fuck? Magen växer och rumpan krymper...? Nog dags att börja träna igen tror jag bestämt. Inga vader kvar heller. Min gamla fotbollskropp är nog helt puts väck är jag rädd. :( Men med tanke på vad jag lever på för kost och att jag inte tränar över huvud taget så får jag la tacka gudarna och pappas gener för att jag inte ser ut som en Michelingubbe iallafall. Man får vara tacksam för det lilla I guess. :P

Kan man skaffa sig en fast putrumpa på två veckor tror ni? Gärna en platt mage också när vi ändå är igång.

Sitter och gluttar inne på Fokis blogg istället för att plugga (eller snarare rita) som jag verkligen borde göra, och jag blir så förbannat sugen på att resa... Hon och pojkvännen är just nu i Thailand och skall stanna där en månad. Tänk, en MÅNAD med sol, värme, bad, vacker natur och god mat. Och här är jag, fast i kalla blöta Sverige, så blek så det lutar åt självlysande och med en meny bestående av pyttipanna och mackor... just love my life.





Bilder från Thailand 2006...

Guuud vad jag vill tillbaka just nu... Men så var det det där med pengar... och tid. Men framförallt pengar. Om några år kanske det blir aktuellt...? Uff.

Det är så förbannat jobbigt. Det händer hela tiden och jag blir alltid ledsen och arg och får en äckligt bultande känsla i bröstet som jag inte vad jag skall göra med. Som att all gråt är instängd och desperat vill ta sig ut. Jag vet inte hur länge jag pallar detta mer. Men jag vill ju inte göra slut på det heller. Fan.

Trots en lång och kanske inte allt för kul dag i skolan (bortsett från vissa delar, hö hö) så gick jag hem med ett dundersmajjl. Ingen egentlig aning om varför, men hade In Flames på hög volym i lurarna och livet kändes bara helt plötsligt underbart. Lite av den känslan finns fortfarande kvar i bröstet och där får den gärna stanna. Älskar att känna mig sådär, liksom hög på livet självt, som att jag kan klara allt, och skulle allt skita sig så klarar jag det också. Inget kan stoppa mig liksom. Helt underbar känsla. Man är så tillfreds och lycklig och och och där tänker jag sluta låta som en reklam för droger. :P Jag tror ni fattar vad jag menar även utan alla superlativ. ;P

Just tryckt i mig en macka med honung (tack morfar!!!) och skall snart i väg i hopp om att få en bowlingbana. Erik är på sitt bästa charmörhumör idag, när jag kom hem sa han att vi kunde åka och kolla bowlingbanor då jag nämnde för några dagar sedan att jag ville bowla, och så sa han att han kollat biobiljetter till New Moon som jag sagt att jag ville se och att vi kan gå på den imorn, trots att Erik verkligen verkligen inte vill se den. "Man får väl offra sig" som han sa. ;) Nu har jag dessutom tjatat till mig thaimat ikväll. :D Livet hade kunnat vara sämre. ;)

Haha, nu fick jag en grym dejavu-känsla... läste igenom inlägget och var hundra på att jag redan skrivit detta en gång tidigare, med exakt samma ord. Knappast troligt men ni behöver ju inte kolla arkivet. ;P

Nej, I'm off. Laterz