Känner mig riktigt uschlig just nu...

Jag vill verkligen verkligen verkligen att det skall vara jul nu. Eller just nu ger jag blanka fan i julen också, bara jag får vara ledig. Jag är så trött och grinig och stressad och irriterad och ledsen och bara förbannat trött så jag står inte ut. Jag ser inte fram emot julen. Jag ser inte fram emot att träffa släkt och vänner. Jag ser inte fram emot nyår. Jag ser inte fram emot vår eventuella London-resa. Jag vill bara sova. Jag vill gräva ner mig under täcket och vakna i juni. Tidigast.
 
Jag känner mig ensam, lägenheten ser förjävlig ut, jag känner mig blek och plufsig, jobbet hopar sig och jag ser ingen ände på eländet och nu har jag dessutom dragit på mig världens förkylning. Var dassig förra veckan med ett huvud som var både fyllt med snor och envisades med att dunka något infernaliskt så stannade hemma måndag och tisdag i hopp om att bli frisk. Blev bättre några dagar men nu slog det tillbaka igen. Har tuggat i mig en halv ask Alvedon och en halv ask Bafucin idag då jag inte kände att jag kunde med att vara hemma igen. Fick klarat av en del jobb men fick samtidigt fler nya problem på bordet. Så står väl på plus minus noll efter 2,5 timmars övertid. Känns helt ok.
 
Min dator verkar ha tappat förmågan att komma åt mitt wi-fi också så sitter med kabel i nu. Känns värt med laptop i så fall. Funkade fint ena sekunden bara för att dö nästa. Touchen på min mobil har också börjat ge sig. Tar en stund att skriva sms atm då man får trycka några gånger innan skärmen ens reagerar. Kanske dags att skaffa sig en ny?
 
För att göra min värld ännu lite ljusare och underbarare så har min bil kraschat. Den vägrade starta i söndags när jag och Erik skulle till Alex och Sofia för julmys. Den tuggar och tuggar men tänder inte. Gissningen just nu är tändningen eller bensinpumpen. Så den fick stå kvar vid trottoarkanten och så fick jag sno Saaben upp på kvällen istället. Gert och Erik bogserade bort bilen till Gerts kompis Inge igår så nu skall han kolla vad problemet är och vad det kan gå på att laga. Och i och med att jag även behöver fixa bussningarna i länkarmarna, eller kanske hela länkarmarna, avgassystemet och två baklyktor plus säkert en drös saker till så får jag se över om det är värt att laga eller om jag istället skall satsa på att köpa en ny bil. Vilket är najjs eftersom jag redan har gått minus den här månaden utan att ha köpt en enda julklapp. I'm feeling pretty fucked just nu.



Tripp till Turkiet bokad! :D

Och dääär försvann visst hela det inlägget ja... Härligt. Nu har i alla fall jag och Sandra äntligen bokat en resa till solen! :D Blev en tripp till Sunprime Torba Beach, Turkiet. Drar nästa torsdag och blir borta en vecka. Hamnade på några mer tusenlappar än vad jag i min enfald trodde det skulle gå på men verkar som att det kommer vara värt det. Ser ut att vara ett jättefint hotell, precis vid stranden, och dessutom - helt barnfritt! Wihoo!
 
Bild snodd från ving.se.
 
 
Det skall bli så gött så gött så gött så gött! :D



Fullspäckad dag...

Blev en väldigt mycket senare dag än tänkt. Och även desto mer stressig. Fick igår, strax innan tio på kvällen, veta att jag skulle baka till matchen idag. Eller egentligen så visste jag det för vi fick veta det för länge sedan, men måste ha förträngt det på vägen. Hej panik. Fick bli att sluta halv fyra på jobbet, en halvtimme senare än tänkt (kommer ju aldrig därifrån!?), ta en tur via Välsviken för att inhandla Polly-muffinsingredienser, sedan hem, på med ugnen (gud vad härligt att vi har en så snabb ugn känner jag. Not), blanda ihop allt, packa väskan med fotbollsgrejer, klicka upp skiten i formar, proppa dem fulla med Polly, in i ugnen som äntligen är varm, sitta ner och ta några andetag, fixa käk i form av ostmackor varav den sista äts i bilen, iväg till Våxnäs för att tanka, stod visst tre bilar före, ingen panik, jag ligger bara en kvart efter i schemat, kommer på att det skall tas ut pengar för att betala träningskläderna (varför måste folk envisas med de jäkla kontanterna!?), iväg till Ica på Våxnäs, inser vid bankomaten att uttaget inte går igenom för att jag just gjort slut på det sista på kontot på bensin, ut till bilen för att hämta mobilen, föra över pengar till rätt konto, ta ut pengar och till sist köra i ilfart till Arvika. Eller tja, tidvis ilfart. Mestadels så låg jag i kö bakom långtradare. Vilket kanske minskade paniken sådär mycket.
 
Matchen gick riktigt bra och vi ledde typ halva matchen, körde lika resten och sedan slog de in ett mål i sista tre minuterna. Fuck. Jag känner mig totalt blåslagen efter ett par vändor i backen och blockningar av skott (ooouch) men är i det stora hela nöjd med insatsen. Ligger fortfarande ett halvt steg efter motståndarna dock så är svårt att bryta utan att kapa hälsenorna på dem... Eller ett kvarts steg som Anna säger, så det är la framsteg antar jag. ;)
 
Jag borde verkligen diska och städa men nu är det på tok för sent så får la bli imorgon I guess. Toodles.



I think I'm in love...

 
 



Packningsdags!

Nu jävlar skall här packas för festival!
 



En titt i backspegeln...

Yepp, även jag tänkte hänka på tåget och köra en liten 2011-resume... ^^ Kommer bestå av minst en bild från varje månad...

Januari:

Börjar året som sig bör med en cp-bild tagen på en fest hos Helena.

Februari:

Klassfest med de bästa.

Mars:

Bowling och mat med klassfolket.

April:

Hann med grillning med blandat folk under en tripp hem till Uddevalla.

Maj:

Vädret tillät plugg och fika på skolans tak ihop med bästa klassfolket...

Juni:

Examensmiddag med klassen med förkrök i parken...

Juli:

Blev en tripp till Strömstad för att hälsa på Karin och Andreas... Ungefär en miljon kort togs under kvällen... ;)

Augusti:
Här får ni hela tre bilder, glada ni blir nu va? ;)

Cyklade Bullarerutten runt för andra året i rad. Anderas var helklart snyggast i gänget... ;)


Mitt livs första besök på Ullared avklarades...


Den länge planerade 75-årsfesten gick av stapeln. Uppslutningen var medioker men kvällen blev grejjt ändå. ;)

September:

Anna-babe fyllde 25 och firades därefter...

Här får ni två bilder för tog ju även min ingenjörsexamen i september! :D


Oktober:

Jag drog till Turkiet ihop med familjen minus lillabror. Hur jävla skönt som helst. Resan alltså, inte att brorsan blev lämnad hemma... Eller... tja... ;P

November:

Uppenbarligen gjorde jag inget kul i november för det här är den intressantaste bilden jag hittar i min samling... Kul...

December:

Avslutar året precis som vi börjar det - med en cp-grimas! :D

TACK FÖR DET HÄR ÅRET FOLKS!

(Nu är det fan dags att sova, men tyvärr så måste Sissi fixa sig en matlåda först ifall hon inte vill krevera på jobbet imorgon och tyvärr är hon inte smart nog att göra dem lite tidigare på dagen...)



Tänk om jag ångrar mig sen?

Skrivgnistan har varit stendöd det senaste men jag lever och allt rullar på som vanligt. Är förbannat trött konstant och är mer regel än undantag att jag råkar somna i soffan på eftermiddagarna/kvällarna. Sover ändå rätt bra på nätterna så vet inte riktigt vad som felas men kanske är brist på solsken, vad vet jag. Irriterande är det oavsett.

Jobbar fyra dagar i veckan nu hela november och har kvällskurs två kvällar i veckan så känner att jag har fullt upp i alla fall. Till skillnad mot oktober då det mest ansträngande jag gjorde var att åka utomlands... ;) Trivs på jobbet och trivs egentligen i min projektgrupp också men just nu är jag inne i någon sorts svacka. Humöret leker berg-och-dalbana och hela kroppen känns weird.

Dessutom ligger morfar inne på Näl. Är hjärtat som krånglar igen. Han är nere på 25% hjärtkapacitet och sover mest hela tiden. Den här gången är de mycket osäkra på om det kommer att lösa sig. Om hjärtat stannar så har morfar bett om att de inte skall starta det igen. Mormor och mamma med syskon åker in nästan varje dag för att vaka och syrran var inne och besökte honom idag. Satt och totallipade hela kvällen igår, snorade ner Erik medan han satt och strök mig över håret. Gör väl inte saken bättre av att det är precis innan mens så jag är känslosam som det är heller. Jag vet egentligen inte om jag vill hem och besöka honom heller. Jag mådde fruktansvärt dåligt bara förra sommaren (var det så jäkla länge sedan!? Jag är ett värdelöst barnbarn) när vi hälsade på ute hos mormor och morfar och man såg hur tunn morfar var. Hur liten och klen han plötsligt verkade. Speciellt gentemot den mentala bild man har av en morfar som är ute och arbetar i skogen eller pillar med sina honungsbin. En morfar som bara skrattade när han visade upp tio stora bistick på en brunbränd stark arm. Jag vill ha kvar den bilden av honom. Jag vet inte om jag vill se honom uppkopplad till en massa slangar och maskiner i en sjukhussäng. Samtidigt känner jag mig sjukt elak och osympatisk som ens tänker så. Mamma och pappa säger att jag inte behöver komma hem, det blir svårt att få ihop för mig tidsmässigt och morfar har ändå så många som hälsar på... Men ändå!? Tänk om jag ångrar mig senare?

Det är nu man önskar att man tillbringat mer tid med honom medan tid fanns. Eller kanske snarare att man hade uppskattat den tid man faktiskt fick ihop mer. Istället för att sucka och klaga för att man behövde åka och hälsa på. Och detta tänker jag samtidigt som jag ändå inte vill åka hem. Jag är sjuk i huvudet. Dock så känns det som att jag kommer bryta ihop om jag åker och jag avskyr verkligen att gråta inför folk, även min familj. Det är precis att jag klarar att Erik ser mig. Allra helst vill jag bara gömma mig i ett mörkt hörn och dra en filt över huvudet medan jag kramar livet ur ett gosedjur. Jag är inte bra på det här med känslor och närhet. Fan, klarar knappt av att skriva det här utan att börja lipa. Sitter och zappar mellan bloggen och mina mangaflikar för att hålla humöret uppe och inte bryta ihop. Dags att sova nu i alla fall så jag pallar med jobbet imorgon. Godnatt.






Mörkrädd...

Erik är äntligen hemma igen. Nu kanske jag vågar släcka alla lampor när jag skall sova. Pinsamt att vara mörkrädd vid 25 års ålder... Men min fantasi är precis lika livlig som när jag var 10... Vilket kan vara bra i vissa situationer men knappast när man är ensam hemma, det är mitt i natten och man skall gå och lägga sig... Inte för att jag tror att Erik faktiskt skulle kunna skydda mig om det nu faktiskt hoppade fram ett monster bakom ett hörn men ändå...

Fast det är egentligen inte så läskigt att gå in i ett mörkt rum, det är hundra gånger värre att gå IFRÅN ett mörkt rum, när man liksom har mörkret bakom sig. Då har jag inga problem alls med att föreställa mig att någon vederstyggelse sträcker ut en lång arm och grabbar tag i mig och drar tillbaka mig in i mörkret. Så brukar sluta med att jag släcker, sakta går några steg medan jag muttrar ett mantra om att det inte finns några monster, alternativt nynnar någon catchy sång, varpå jag fortfarande blir tokrädd i och med att just påmint mig själv om varför jag är mörkrädd varefter jag kutar mot sängen. Det funkar änna inte att muttra "det finns inga monster, det finns inga monster, tänk på kattungar, det finns inga monster" för det enda som fastnar är "...monster....monster... kat... monster..." :P Det är ju som att säga till någon att inte tänka på äpplen. Tänk absolut INTE på äpplen! Äpplen är ju det enda hjärnan kommer klara av att frambringa just då.




Tjejkväll på egen hand...

Erik är iväg till Trollhättan då Saaben skall in på besiktning imorgon så är helt ensam hemma bortsett från katten... :P Så passar på att köra en slapp tjejkväll på egen hand. Har laddat ner en massa fjolliga kärleksfilmer, tänt en massa värmeljus och sitter och mölar choklad och chips. Har dessutom passat på att smörja in mig med bus nu när babe är borta då han avskyr lukten av'et. :P Han föreslog att jag även skulle ta och måla naglarna då han avskyr även den lukten och då man tydligen måste göra det när man har tjejkväll men njae. :P

Sitter just nu och tittar på The ugly truth med Katherine Heigl och Gerard Butler och måste säga att jag är positivt överraskad. Filmen är ju hur skön som helst. För att inte tala om söt. :P Nog inget för er som avskyr kärlek och romantik i filmer men jag älskar den. :D



Och i en av scenerna (eller egentligen ett par...) så spelades den här låten... Helt glömt bort den, den är ju hur skän som helst!? It's definitely going om my Spotify list... ;)




For fuck sake...?

Inte vart världens bästa dag. Varit helt ledig, tog lång sovmorgon, suttit ute på balkongen i bikini och läst en bra bok, mumsat på både pizza och godis och haft en allmänt tokslapp dag. Och vart trött, grinig och tom hela dagen. Så mycket som borde tala för att dagen blir toppen och ändå satt jag och lipade som en idiot i badkaret för någon timme sedan. Kanske var mycket som kom ikapp nu när exjobbet är färdigt och inlämnat. Jag orkar inte ha det så här men jag orkar inte göra något åt det heller. Är så jävla trött på hela skiten.

Och Erik gör inte annat än pratar om sitt exjobb. Jag vill naturligtvis hjälpa till men nu är jag så jävla trött på tabeller och olika ombyggnadalternativ så det är inte sant. Han pratar inte om NÅGOT annat än exjobbet hela jävla dygnet runt och mitt intresse är dött sedan länge. Man kan börja ett samtal om precis vad som helst och så får man ett "...mm... men du? Den här tabellen...?" Gaah. Och det är så frustrerande att se honom arbeta, han tänker och tänker och tänker och skriver två meningar och tänker och tänker och tänker och suddar ut en mening och tänker och tänker och tänker och skriver två till och så håller det på. De kommer aldrig någonsin bli klara i den här takten. Jag vill ha tillbaka min pojkvän. And he'd better hurry up.



Panik.

Har börjat kika runt på olika företag som jag överväger att söka jobb hos nu när jag blir klar med utbildningen och känner mig hyfsat panikslagen. Skall jag verkligen kunna allt det här? Kan jag verkligen kalla mig ingenjör? Jag kan ju ingenting? Alla kommer tycka att jag är helt dum i huvudet. Vad skulle jag möjligen kunna tillföra ett företag eller ett projekt? Vad kan jag som de inte redan kan? Har jag valt helt åt helvete fel linje? Vill jag ens jobba med det här? Är teknik och produktutveckling verkligen något för mig? Borde jag kanske satsat på något annat istället? Något lättare och tryggare? Jag kanske inte borde pluggat vidare alls? Hur kan de andra vara så lugna? Är det bara jag som har panik?

Naturligtvis så vet jag att de flesta företagen inser att vi just slutat plugga och alltså inte har full insikt i branschen och att det kommer att krävas en del intern utbildning och ett bra tag innan vi kan saker och ting, men ÄNDÅ. Jag är osäker på om jag ens kan utföra en lättare beräkning, för att inte tala om att göra en FEM-analys eller liknande. Hur fan skall jag palla att jobba som ingenjör...? I och för sig så kan man ju hamna på väldigt olika arbetsplatser, ett vanligt projekt kan jag nog arbeta mig igenom rätt bra medan jag kommer få svårare att arbeta som tex CAD-ingenjör då CADen aldrig vart mitt starka ämne. Kanske kan hitta en trainee-plats på något lämpligt företag? Det hade ju egentligen varit optimalt... *kikar vidare*



Christian Luuk...!

Helt slut i både kropp och huvud just nu. Vart ett tufft fotbollspass då man inte vart där på några veckor... :P Så jäkla kul dock, fortfarande sugen på att börja spela igen men orka hålla på så seriöst... Kanske om jag hittar mig något passande b-lag som inte stryper mig om jag inte tränar 4 gånger i veckan eller kan spela match varenda helg... :P

Var på ett föredrag med Christian Luuk idag då Hotspot bjudit in honom och Blondinbella (no comments...) och I'm in love! Han är ju verkligen hur skön som helst, skrattade tills jag typ grät emellanåt. :P Han sade rätt smarta saker också, som att man faktiskt får ångra sig och att man bör arbeta med något man tycker är roligt. Vilket ju kan te sig självklart men tyvärr knappast är det. Och att motsatser ofta kompletterar varandra, även om man tycker att personen man hamnat i samma grupp som är en idiot som bara flummar runt så kanske det är precis det som behövs för att få nya, innovativa idéer. Därav pilen på bilden nedan, ena sidan är rationell och logisk medan den andra är irrationell och emotionell, och en blandning är ofta nödvändigt för ett bra resultat. :P Och att det gäller att hitta sin grej, en sak som man är riktigt jävla bra på, för alla har en sådan. Det gäller bara att hitta den liksom... ;)




Gick runt och snackade med en del företag på Hotspot (en dag då en massa företag kommer och ställer ut sina montrar i skolan för att promota företaget typ för er som inte vet, bra för oss som letar jobb samt de som letar exjobb eller liknande) och hittade faktiskt en del intressanta företag. Var ett par stycken som jag skall kolla närmare på i alla fall och några där jag verkligen kan tänka mig att jobba... Så vi får la se. ^^ Måste ju börja söka snart... :O



Plötsligt händer det!

Klockan är tio i 8 och Sissi är vaken, uppe och tro't eller ej PIGG och har så varit ett tag. Har det typ någonsin hänt sedan hon var 10 och det var julafton liksom...? Desutom lade jag mig efter halv 2 igår så jag borde definitivt inte vara pigg, men kanske får en dipp vid lunch istället. :P Har drömt om exjobb, exjobbsutställning, bildredigering, Photoshop, CAD och bloggen till döds och leda. I jag vet inte hur många timmar. Hur många varianter av drömmarna som helst. Inte alls skadad, nej nej. Men tack vare den sista drömmen har jag en jättebra idé hur vi kan visualisera vår aktivitetspark! Lyckas jag bara få tag i några bra foton på en vettig pergola utan allt för mycket skit och om vi konstruerar saker som jag faktiskt kan rita upp i CAD och få att se hyfsat verklighetstrogna ut så kan det nog bli riktigt bra. Kanske. Hoppas jag. :D

Nu kanske jag faktiskt borde börja på den där jäkla ergonomin... Som Tina sa: jag kommer ju hinna med massor idag. ;) Doh!



Ny tatuering..?

Är nåt grymt sugen på en ny tatuering just nu... Har en massa i huvudet men då jag inte tänkt ut exakt hur de skall se ut och jag ändå inte kommer att ha råd med dem just nu så ligger de på is (den stora draken jag vill ha som täcker halva ryggen lär ju kosta några tusenlappar så...). Den här figuren har jag dock haft i huvudet i många år nu och den är i en lite mer hanterbar storlek.



Det här är i och för sig bara en snabb skiss (blir lite tråkigt på produktionsföreläsningarna emellanåt...) men ungefär så hade jag tänkt mig i alla fall. Lite mer kompakt dock... Cirkel med vassa horn, sick-sackmönster och sedan en draksvans. :P Visade den för en tatuerare för några år sedan men han tyckte den var lite tråkig och ville lägga till en massa skit. Är nog inte så sugen på det tror jag, vill hålla den ren, men visst, kommer han med ett bra förslag så kanske. :P Var gubben på Viking hemma och han har la aldrig varit någon favorit direkt men kanske finns några roligare här uppe... :P Lite osäker på storlek och placering dock. Funderar på höger vrist/vad i någon passande storlek... Funderar även på insida arm, handled eller sidan av nacken, men lutar nog egentligen åt benet... Har ni tips eller idéer så är det fritt fram. :P Möjliga tillägg är också välkomna, dock inga jävla duvor eller banderoller och skit, sånt avskyr jag. :P

Haha, sedan kommer vi ju till frågan om pengarna men det är ett senare problem, right...? ;) Hade vart najjs med en ny tagg innan sommaren if possible... Tänk den på en brunbränd vrist ihop med ett par snygga converse och trekvarts hängbrallor, wunderbahr. :D



Just awesome...




Höjden av lathet.

1) Suttit och vart kissenödig i över en timme för att jag inte orkar gå de sex-sju metrarna till toaletten.
2) Suttit hungrig i en två timmar för att jag inte orkar gå till köket som är ännu närmare.

Känns som att det är hyfsat enkelt att lösa båda dessa problem om jag bara tar och lyfter på röven. Men orken tryter... ;)



Backhelvete.

Medans jag kommer ihåg det. Satt en kvart, en HEL JÄVLA KVART och försökte ta mig ut från parkeringen utanför Anna idag. Och anledningen till att jag inte kom därifrån? Jag fick inte i backen. Jag menar hur jäkla svårt kan det vara egentligen? Men jag försökte på säkert hundra sätt, försiktigt, långsamt, hårt, vicka den fram och tillbaka, hoppa mellan växlar, you name it, I tried it. Men det gick bara inte. Vad jag än gjorde så gick bilen framåt. Kul när man står med nosen in i en bauta snödriva utan möjlighet att köra över/genom/runt/whatever. Saken är den att växelspaken KOM i rätt läge, men lik förbannat så gick bilen framåt. Testade jag vet inte hur många gånger och kontrollerade att jag inte hamnade på ettan, men inte fan hjälpte det, bilfanskapet gick framåt ändå.

Ringde hem och öste ur mig lite trevliga och väl valda ord vilket resulterade i en idiotlektion om hur en växellåda funkar och att det sitter en liten knapp under som att man kan trycka på. Jo, jag VET det, jag har gjort det i en kvart nu och det FUNKAR INTE. Och mamma påpekar att växelspaken skall upp till vänster för det är där backen sitter, nehej, jag trodde det stora R:et uppe till vänster betydde "Rulla framåt" så jag testade faktiskt aldrig det!? Suck. Efter ytterligare väl valda ord så kommer pappa med förslaget att jag kan testa att lägga i backen jättesnabbt, och jodå, funkar finemang. What the fuck liksom?! Tydligen är det något med fjädern och växlar man för långsamt så tar den inte... Eh, tipsa om det först kanske istället för att säga åt vilket håll jag skall dra spaken...? o_O Jag kanske är dum, men jag är inte så dum. :P

Trodde allvarligt jag satt fast där, funderade på om jag skulle orka putta bak bilen medan jag försökte svänga, men det kändes lite.. eh, jobbigt. :P Och kallt med tanke på att det var -20 grader ute. :P Räckte fullt med att sitta still i en kvart. :P



Inget London...

Tanken var ju att jag och E skulle dra till London i helgen för att slappa, köpa julklappar och bara ha det skönt. Tack vare vårt underbara vinterväder så gick de planerna dock åt helvete. Skyndade oss att packa och växla pengar osv innan vi drog hem till Uddevalla/Trollhättan efter min tenta på fredagen, och när vi väl var på väg så fick jag ett sms där det stod att flyget till London var inställt pga snö på Gatwick. Hade vi fått det bara en timma tidigare så hade vi stannat i Karlstad och tagit en lugn helg istället för att stressa hem, men nu fick vi istället sätta på datorn och kolla om det eventuellt fanns några andra flyg vi kunde byta till men icke. Skall dock få tillbaka alla pengarna för flyget som tur var. Hotellet blev det värre med. I och med att vi fick veta om flyget så sent så missade vi att avboka hotellet innan sista tiden så får betala för första natten (som naturligtvis var dyrast... 888 spänn... x_x ). Sedan är ju frågan NÄR jag kommer få tillbaka pengarna, mitt konto gråter just nu. Lagt ut en 6500 på flyg och boende (för både mig och E) samt 4400 på att växla till mig pund, fattar ni vad fattig jag är just nu...?

Har suttit i flera dagar nu och kollat om vi kan komma iväg och letat resor med alla möjliga flygbolag, men nu är det la 99% säkert att vi INTE kommer iväg. Sitter ju fast hur mycket folk som helst på Heathrow sedan flera dagar och flygbolagen kommer att prioritera att ta hem dem istället för att flyga oss till London. Plus att om vi åker så är risken stor att även vi fastnar i London, och det känns la sådär lockande att spendera julafton på en flygplats i England...

Nackdelen med att vi inte kommer iväg (bortsett från att vi inte kommer iväg...) är att varken jag eller E har köpt en enda julklapp... o_O Har förvarnat familjen om att de kanske kommer få klappar senare iår, och spelar la mindre roll, ingen här som direkt bryr sig. Funderar dock på om man skulle ta en tur till Göteborg istället (inte riktigt samma nivå som London, men slår ju iallafall Uddevalla...) och kanske gå på Liseberg och kanske tom ta en hotellnatt så vi iallafall hittar på NÅNTING. Lite snopet att det inte blir något alls efter all jävla planering. Sedan har ju både jag och E växlat till oss 400 pund som vi nu inte kommer få användning för... Mamma sa att hon kanske kan köpa dem då hon skall till England med jobbet nästa höst, men tja... vi får la se.

Ah, btw, hur gör vi med klappar iår brudar? Köper vi klappar och i så fall för hur mycket, skiter vi i det eller kör vi julklappslek? Bara så jag har lite koll vad jag skall springa runt och panikleta efter... ;P



Varför är det så jävla svårt att bara lyfta luren!?

Jag verkligen AVSKYR att ringa folk, till och med folk jag känner men definitivt okänt folk. Får en enormt press över bröstet och känslor som liknar panik. Jag VILL inte ringa! Klart som fan jag fattar att det inte kommer hända något, jag har ju aldrig sett männskan förut så även om jag skulle svamla eller stamma mig igenom ett samtal så vet ju inte han vem jag är ändå, men det spelar liksom ingen roll vad jag försöker intala mig själv, jag VILL ändå inte ringa...!? Blir så trött.

Blev helt jäkla överlycklig när jag hittade en mailadress till snubben jag skulle ha tag i så jag slapp ringa honom. Nu gäller det bara att han svarar också... Annars måste jag ju ringa honom ändå. xD Hehe, helt hopplös.


Och yes, jag är faktiskt alltid såhär snygg, visst är ni avundsjuka?



Again.

Dålig kväll igen. Dagen har annars vart grejjt, men så kommer deppigheten som ett brev på posten på kvällen. Så jäkla trött på't just nu. Vet inte vad jag kan göra åt det dock. Eller jo, det vet jag visst, men frågan är ju om det skulle bli bättre eller sämre. Dumt att chansa liksom. Sovit dåligt det senaste, kanske därför.

Dessutom smakar havregrynsgröten piss, alldeles grynig och slajmig, not so najjs.

« Tidigare inlägg Nyare inlägg »