Xilona

Ville bara säga att jag faktiskt lever (och ja Sandra, jag är medveten om att det var ett tag sen jag uppdaterade...) men har inte haft någon lust att blogga varför jag helt enkelt låtit bli. Har väl egentligen en del att skriva om för har hänt en del sen sist, men ju mer sakerna hopar sig desto mindre sugen blir jag. Så är väl en liten paus nu, men är säkerligen tillbaka igen before you know it (gissningsvis inom ett par dagar då jag är så jäkla bra på att hålla mig härifrån längre perioder. Inte.)

Livet är lite som en berg-och-dalbana just nu (alltid vart?), går upp och ned konstant. Trodde jag var på väg uppför för har känts riktigt bra några dagar/någon vecka nu, men så kom en dipp igen. Jävla typiskt. Men jag har en annan inställning nu iallafall, och jag låter inte mig själv sjunka lika djupt ned i svärtan längre (oftast...) vilket väl måste ses som positivt antar jag. Försöker se positivt på saker (ligger inte riktigt för mig...) istället för att se allt negativt och även om jag har mina tvivel och funderingar när det gäller det mesta så hoppas och tror jag ändå att allt kommer bli bra i slutändan. Det måste det bli.