Hur får man sin pojkvän att sluta spela...?
0Detta går verkligen upp och ned. Mitt tålamod och min irritation that is. Jag tycker att Erik spelar för mycket WoW, men hur skall jag få honom att inse det, eller iallafall inse min ståndpunkt, utan att låta som en gnällkärring? Jag menar, det är ju självklart att han skall få ha sina intressen och att han skall få spela, vore väl inte mycket till förhållande om jag tvingade honom att låta bli, men som det är nu så försvinner hela kvällen. Han är ju låst (och i stort sett okontaktbar) från 7-halv 8 till halv 12-12 (om jag har tur) ett par kvällar i veckan. Utöver dessa kvällar som han "måste" spela då han skrivit upp sig på raid, så spelar han även andra kvällar då det är dailies osv som skall göras (då är han dock lite mer kontaktbar). Detta stör mig. Det får mig att känna mig ensam trots att jag sitter bara ett rum bort.
Jag tänkte att jag kunde joina honom i hans värld om han nu gillade den så mycket, och faktiskt, jag gillade det med. Det jag INTE gillade var att det nu gick åt ÄNNU mer tid till spelandet. I mitt huvud hade jag väl tänkt att vi kunde spendera den tid han tidigare suttit själv och spelat, ihop liksom. Men han satt ju fortfarande och spelade själv, PLUS den tid jag satt med honom. Blev ju att vi inte gjorde så mycket annat, vilket väl kanske inte var en hit i mitt tycke.
Jag har försökt förklara vad jag känner, men det kanske inte går fram? Har jag ens någon rätt att "bestämma" åt honom? Han säger hela tiden att han "nog snart kommer sluta" då det inte är roligt längre, men det har jag hört i ett år nu, och det ser ju inte ut att hända i den närmsta framtiden direkt.
Sedan gör ju det faktum att han slutar spela så sent att han kommer och lägger sig megasent. Oftast typ precis när jag somnat. Och då jag rent allmänt sover überkasst så underlättar det ju inte direkt att bli väckt när jag väl lyckats somna. Han har erbjudit sig att sova på soffan, men det är ju knappast lösningen jag är ute efter.
Jag vet faktiskt inte vad jag skall göra, men detta börjar tära en hel del. Jag har funderat på om det är hos mig problemet ligger, att jag måste ha kontakt hela tiden och allmän uppmärksamhet, men jag har ju tex inga problem när han sitter och pluggar en massa timmar i soffan och vi inte pratar, så vad är det med detta spelande som stör mig så? Kanske är det den stängda dörren in till datarummet som gör att det känns som att han stänger mig ute. Kanske är det känslan att jag stör när jag kommer in och vill prata eller pussas. Kanske överreagerar jag bara.
Tips på lösning?
Jag tänkte att jag kunde joina honom i hans värld om han nu gillade den så mycket, och faktiskt, jag gillade det med. Det jag INTE gillade var att det nu gick åt ÄNNU mer tid till spelandet. I mitt huvud hade jag väl tänkt att vi kunde spendera den tid han tidigare suttit själv och spelat, ihop liksom. Men han satt ju fortfarande och spelade själv, PLUS den tid jag satt med honom. Blev ju att vi inte gjorde så mycket annat, vilket väl kanske inte var en hit i mitt tycke.
Jag har försökt förklara vad jag känner, men det kanske inte går fram? Har jag ens någon rätt att "bestämma" åt honom? Han säger hela tiden att han "nog snart kommer sluta" då det inte är roligt längre, men det har jag hört i ett år nu, och det ser ju inte ut att hända i den närmsta framtiden direkt.
Sedan gör ju det faktum att han slutar spela så sent att han kommer och lägger sig megasent. Oftast typ precis när jag somnat. Och då jag rent allmänt sover überkasst så underlättar det ju inte direkt att bli väckt när jag väl lyckats somna. Han har erbjudit sig att sova på soffan, men det är ju knappast lösningen jag är ute efter.
Jag vet faktiskt inte vad jag skall göra, men detta börjar tära en hel del. Jag har funderat på om det är hos mig problemet ligger, att jag måste ha kontakt hela tiden och allmän uppmärksamhet, men jag har ju tex inga problem när han sitter och pluggar en massa timmar i soffan och vi inte pratar, så vad är det med detta spelande som stör mig så? Kanske är det den stängda dörren in till datarummet som gör att det känns som att han stänger mig ute. Kanske är det känslan att jag stör när jag kommer in och vill prata eller pussas. Kanske överreagerar jag bara.
Tips på lösning?