Xilona

Jag är konstant trött, men sitter ändå uppe halva nätterna med datorn som enda sällskap. Känner mig ensam och sällskapssjuk och då väljer pojkvännen att bosätta sig i en annan stad långt långt bort. Inte bra när jag sitter här med dumma tankar. Ser ut som att vi kanske ska ses imorn dock. Vågar inte hoppas på för mycket, alltid då jag blir besviken.

Och samtidigt som jag skriver detta så vet jag att jag har det jättebra, och att det bara är jävligt onödigt att jag är ledsen och ensam när jag har en underbar familj, härliga kompisar och E. Jag är frisk, skolan går (iaf hyfsat) bra och jag har ett jobb. Jag är inte dretful även om jag naturligtvis gärna hade ändrat på ett och annat. Men det hade jag säkert velat göra även om jag såg ut som Jessica Alba så det är bara att inse att jag aldrig kommer bli nöjd. Jag har en massa bra egenskaper och kvalitéer, men jag är bara så jävla snabb att glömma dem när jag känner mig nere. Jag är grymt bra på att måla ner mig totalt och skapa en helt nattsvart värld där allt är piss, och jag är ful, dum och dålig och framförallt, helt oönskad. Jag vet att det inte stämmer, men jag kan fortfarande inte låta bli att tänka det.

Satt och pratade rent allmänt med pappa om kognitiv terapi förut och insåg att det nog är nåt som de flesta hade behövt i viss grad, och iallafall jag i stor grad. Inte nåt professionellt eller så, utan mer tänka själv vad det är som utlöser mina depperioder och vad som får mig att komma ur dem. Jag borde skriva en lista på saker jag är bra på eller nöjd med och välja ut några kort där jag ser bra ut, och varje gång jag blir depp så borde jag ta fram dessa och påminna mig om att det faktiskt inte är så illa som jag föreställer mig.

Känns dock som att det kanske är lättare sagt än gjort, men skadar ju inte att försöka right? Sedan borde jag börja ta tag i saker för att kunna tycka om mig själv mer. Det funkar tex inte att bara sitta och möla godis varje dag och sedan grina över hur magen växer, vill jag möla godis så får jag la ge mig ut och springa på kvällarna eller något. Jag mår bättre när jag tränar, och jag sover dessutom bättre, och det är också något jag måste ändra. Känns lite som att jag håller på och förstör mig själv. Jag hoppas att jag kommer ifrån detta lite nu när jag är hemma, men blev nästan lite rädd de sista veckorna i Karlstad. Jag åt knappt något, sov knappt något och körde sedan långa pass i skolan. Kändes som att jag gick runt som i dvala konstant och var lite rädd att jag till sist skulle säcka ihop. Men ändå gjorde jag inget åt det. Jag ville liksom inte. Här får jag iallafall mat varje dag så nu är det bara sömnen som vi ska fixa också. :P

Blev visst en liten novell här, men lätt hänt när man sitter vid datorn klockan fyra på natten och svamlar. ;P

Godnatt på er, nu skall jag drömma om hur fantastisk jag är och hur fantastiskt bra jag har det. ;P
*** Sweet dreams everybody ***