Xilona

Sitter och mumsar blåbärspaj (nyttigare mat hemma my ass) medan jag försöker få tillbaka lite energi. Känner mig helt... vad heter det, drained...? Well, tom på energi efter en väldigt (not) najjs förstadag på jobbet. Det praktiskt taget första som hände var att jag blev helt utskälld av en gäst för att jag inte kunde all fakta om Smögen-båtarna... o_O Hon gick på som satan om att eftersom det satt uppe information om båtarna runt om på campingen så borde vi ju verkligen kunna det också! Jag bad om ursäkt och sa att det var första dagen på jobbet (söker lite sympati men misslyckas totalt) och jag rusar runt efter någon som vet nåt, men misslyckas även där. Föreslår att hon kanske kan fråga de som jobbar på båten då vi vet när de går från oss men inte så mycket mer. Förslaget mottages sådär tacksamt. Hon muttrar något om hur okunniga vi är och traskar därifrån. Härlig början på dagen kände jag...

Fick sedan ytterligare en utskällning av en annan kvinna som bestämde sig för att åka hem en vecka tidigare än planerat, men då hon bokat långt tidigare och betalat via faktura så förklarade jag att hon tyvärr inte kunde få några pengar tillbaka, något hon verkligen inte kunde förstå. Jag försökte förklara att det är våra regler och att chefen sa så och att det stod på hemsidan när man bokade och att jag inte kunde göra något och och och... Men det gick bara inte fram.

Jäkla tur att dessa trevliga människor är i minoritet, annars hade jag nog aldrig pallat.

För att göra dagen extra rolig så hade de installerat ett nytt datasystem... He he he... Inget såg likadant ut eller låg på samma plats. Både bokningssystemet, aktiviteterna och kassan var nya. Grymt härligt. Inte nog med att jag skall försöka komma ihåg hur man gör saker rent allmänt och var saker finns och vilka regler som gäller, jag måste dessutom lära mig en massa nya system, lära känna de nya receptionisterna (ni som känner mig vet hur jobbigt det är...) och kuta mellan receptionen, caféet, telefonen och aktivitetscentrat.

Sedan, SNÄLLA människor!? Lär ee att plinga på klockan EN gång, och vänta sedan för att se om någon kommer. Stå inte där och tryck sjuttielva gånger på plingjäveln bara för att ingen visar sin fula nuna efter en halv sekund. Vi KAN ha annat att göra då vi är allmänt underbemannde emellanåt. Geez. Jag får sån lust att bara totalignorera er så får ni stå där och vänta bäst ni vill. Jag blir tokstressad när man har en lång kö med människor framför sig samtidigt som klockan plingar i både café och aktivitetscentra och telefonen ringer non stop. Lite hänsyn tack.