Dag 5 - Orlando, USA - 5 juli
1Sista dagen i Orlando spenderades på Aquatica som är en stor vattenpark. Tyvärr så var vi rätt stressade då vi endast hade några timmar på oss innan bussen skulle gå mot Miami och då det var helvetiska köer till typ alla åkattraktionerna så blev det inte speciellt mycket åka av. Åkte en vattenrutchkana som hade lite kortare kö (av förståeliga skäl) men den var inge vidare. Jag är rätt feg när det kommer till sådant här egentligen, men NÅGOT måste man ju åka. Men är rätt klaustrofobiskt att åka i de smala tunnlarna och hatar (verkligen hatar) när man svänger runt och åker bak och fram och upp och ned och har noll koll på vart man är på väg. Och så slår man i vattenytan när man kommer ut, tumlar runt och försöker ta sig upp och iväg med alla bikinidelar där de skall vara.
Hittade dock en "åkattraktion" som jag verkligen älskade. Man tog på sig en flytväst och sedan gled man liksom bara runt med en ström (bilden ovan). Hur skönt som helst. Fanns virvlar, boostar, vattenfall, sprinklers osv längs banan som man kunde undvika eller satsa på beroende på om man ville få lite extra fart eller kanske vatten i ögonen. ;) Tyvärr så var de ju folk som skulle speeda igenom så hände ju titt som tätt att man fick en spark i magen eller ryggen eller att någon puttade in en i den (väldigt) skrovliga kanten, men det är väl sådant man får ta. Jag knuffade allt på en del jag med när man hamnade i en virvel eller boost och inte hade hundra kontroll var man hade ben och armar men man försökte ju i alla fall låta bli.
Efter parken tog vi och käkade på ett pizzabufféställe i närheten av hotellet och även om pizzan var helt ok så var det efterrätterna som gjorde oss lyriska. Eller snarare en efterrätt. Någon form av bulle, typ en stor kaka av sammansatta bullar dränkta i socker och fett. :D Helt sjukt goda.
Hämtade våra väskor i receptionen och ställde oss vid busshållplatsen för att ta oss till stora bussens upphämtningsplats. Men då trafiken stod helt jävla still och inte rörde sig en meter så insåg vi att vi nog inte skulle komma med någon lokalbuss så efter lite tjöt fick det bli taxi istället. Och då han körde lite omvägar runt kön så kom vi fram i bra tid till bussen ändå.
Helena hade varnat mig om att bussen Miami-Orlando var jättekall så jag drog med den enda tjocktröjan jag hade, men tyvärr gjorde jag misstaget att ha på mig shorts (var ju för fan svinvarmt ute!) och jag höll verkligen på att dö under de fyra timmarna det tog till Miami. Jag kröp ihop till en boll och försökte täcka så mycket hud som möjligt med tröjan och passade på att värma mig på Erik så ofta det gick. Den jäveln hade inga som helst problem med kylen utan satt där i sina shorts och t-shirt.
Vi var lite osäkra på var bussen skulle stanna, men visste att det var i närheten av Helenas och Patriks hotell, så vi hoppade av ihop med dem och begav oss sedan till fots mot vårt hotell som låg en kvarts promenad bort. Hade jätteproblem att komma in i rummet då korten till dörren strulade men efter några vändor till receptionen så fick vi det att funka. Ren fluke dock för i slutet av trippen så upptäckte vi att det fanns ett knep för att komma in. Man var tvungen att sätta ner kortet i läsaren och sedan rycka upp det väldigt fort. Alltså inte sätta i det och vänta på den gröna lampan som vi antog. Men in kom vi i alla fall till sist och däckade rätt snabbt efter att vi inspekterat rummet.
Ja asså den kylan var ju inte av denna värld. Eftersom jag visste hur kall den var så tyckte jag nästan att jag överdrev med alla sjalar, jackor och tröjor jag drog med mig på tillbakaresan. Men det räckte INTE, hujedamig. Patrik satt också helt oberört med shorts och t-shirt, sanslöst...