Husplanerna går sådär ...
0Sitter nergosad i soffan och njuter av att kroppen är lagom slutkörd. Bokade lite spontant in mig på ett spinningpass då alla roliga pass var fullbokade, och var faktiskt inte riktigt så illa som jag befarade. Missade att det var ett pulspass dock så var väl den enda i salen utan ett pulsband men skit sam. Ledaren var lagom på och musiken var väl ok om än inte super, men tiden gick förvånansvärt fort ändå och jag lyckades köra precis lagom slut på mig. På den nivån att benen är redigt trötta men man klarar av att gå hem utan att trilla omkull. ;) Det som gjorde mest ont under passet var dock röven. Och då inte för att det var så tungt att trampa utan för att den jävla sadeln är så förbannat obekväm. Hur fan skall man vara skapt för att de skall vara bekväma?! Muskulös? Fläskig? Mitt beniga arsle uppskattar i alla fall inte sadeln form eller hårdhet något vidare. Får se hur mycket mina ben och min rumpa uppskattar mitt spontana beslut imorgon. ^^
Det har btw både hänt massor och inte hänt ett jota på husfronten. Vi var på visning i torsdags i förra veckan och jag blev helt kär i huset. Det ligger i Stavre i Trollhättan, vilket är ett bra område med tanke på Eriks pendling och det är även nära till affär, vårdcentral, skolor, frisör, buss, tja det mesta. Typ allt var i toppskick och det enda vi hittade som behövde åtgärdas var att köksluckorna behövde målas om på grund av slitage. Men kände mig hemma direkt och även om trädgården var i minsta laget i mitt tycke så kunde jag verkligen se oss bo där. Så vi bestämde vår smärtgräns gällande vad vi kunde tänka oss att betala och sedan hoppade vi in i budgivningen. Och förlorade. Blev så jävla bitter, föll precis på mållinjen. Folk hade börjat sakta ner budgivningen och buden höjdes bara med 25 000 åt gången så vi anade att folk började närma sig gränsen för vad de kunde tänka sig att betala så vi funderade på om vi skulle lägga in dödsstöten och höja med 100 000 så att vi i så fall lade oss på vår smärtgräns, och så kommer en helt ny budgivare in och lägger sig smack på vår gräns på 3 miljoner. Och eftersom vi redan bestämt oss att inte gå över det så var det ju bara att ge upp... :( Kan ju inte börja tulla på reglerna det första vi gör, men känns ändå surt. Hoppas att priset fortsätter stiga lite till så att det inte känns som att vi precis förlorade huset bara för att vi var lite långsammare med att lägga vårt bud, men verkar ligga still på 3 miljoner.. :/
Well, det kommer väl fler hus får man hoppas. Om inte annat så har vi även ställt oss i tomtkö i Trollhättan och eftersom vi bor i Göteborg nu så har vi förtur när de släpper nya tomter. Men det är fortfarande något år eller två in i framtiden, så vill vi ha ett hus nu så blir det till att köpa ett existerande. :) Men som sagt, det kommer fler så vi får kika vidare. ^^
Köket och vardagsrummet i huset vi gick miste om. ;) Har kommit på att jag kan spara ner bilderna av inredningsgrejer jag gillar från hus på Hemnet så att jag har dem som inspiration om vi någon gång bygger ett eget hus. Så fort husen är sålda så försvinner de från Hemnet (rätt logiskt i och för sig) så får passa på att sno bilderna medan husen ligger uppe. :P
Det här är mitt absoluta favoritkök av alla hus vi kikat på:
Tyvärr så var inte resten av huset något för oss, plus att läget var fel, men som sagt - älskar köket. Hade nog valt vit kyl och frys dock. Blir som en stor svart blaffa i köket nu. Plus att de antagligen blir talliga som fan. ;)
Men vi får se, håller tummarna att vi hittar både drömköket och drömhuset eventually. ^^
Vill redan ha helg igen ...
Förstår inte riktigt vart den här kvällen tog vägen ... Kom ju ändå hem i vanlig tid liksom. Men efter lite slapp i soffan där jag surfade runt på laptopen och Erik testade GTA5 (han försöker få mig intresserad, men nej - GTA är inte min typ av spel) så satte jag igång med maten och där rann tiden iväg rätt bra. Hade hoppats att Erik skulle ha skalat potatisen då han var hemma idag (och igår, han har haft rätt hög feber och varit allmänt dassig) men han tycker det är helt onödigt att över huvud taget skala potatis, såatteh, nej, den var inte skalad. Nog för att färskpotatis med tunt skal kan vara gott på sommaren, men inte den vanliga potatisen väl..? Och alltså, när Erik menar att man inte behöver skala dem så menar han även efter att de är kokta. Han äter dem som de är, med skal och allt. Vilket brukar innebära att det är jag som skalar skiten här hemma eftersom jag inte riktigt uppskattar det extra tuggmotståndet. ;)
Lagade kokt potatis, pannbiff och ... eh... någon typ av lök-/brunsås. ;) Insåg att jag faktiskt aldrig gjort pannbiffar förut, även om Erik gjorde det någon gång där i Karlstad. Vet inte riktigt varför jag inte gjort det tidigare, tycker ju att det är jättegott och är ju inte direkt speciellt komplicerat heller, så lär bli oftare framöver. Köpte grejerna till såsen utifrån ett recept som jag inte hittade efteråt så blev till att improvisera lite dock. Men det blev så sjukt gott alltså! Hehe, jag tryckte i mig flera skedar med bara sås för att "smaka av" innan jag kunde hejda mig. Gjorde dubbel sats också som tur var. Alltid gott med mycket sås. ;)
Huset vi kikade på i söndags är btw borta ur räkningen nu. Folk började buda igår vid lunch och då det var fem personer som krigade om huset så steg priset snabbt. Det var väldigt snabbt förbi den nivån som vi tyckte det kunde vara värt så vi lade inte ens något bud då vi insåg att det skulle fortsätta stiga. Nu verkar budgivningen dött ut och priset ligger på 2 670 000, en
4-500 000 mer än vad vi hade kunnat tänka oss att ge. Vi funderar lite på om folk är medvetna om vad det kan komma att kosta i reparationer de närmsta åren, men å andra sidan så hade inte jag heller haft någon koll om det inte varit för Erik. Sedan kanske folk har koll men väljer att buda ändå, vem vet. Folk verkar ju lite desperata efter hus i Trollhättan och det var sjukt många på visningen i söndags så risken finns att de flesta husen stiger en hel del i pris. Men vi har ju ingen direkt panik så är väl bara att kika vidare. :)
Fullspäckad helg
Återigen så har helgen gått alldeles för fort, men den här helgen har vi i alla fall hunnit med en massa. Drog till Utby igår för att byta däck och serva bilen med olja, glykol, vårstädning osv och efter det var det mat, dryck, lekar, krocket och allmänt en massa tjöt ihop med päronen och deras vänner. Hade tänkt dra hemåt relativt tidigt men efter några glas vin och drinkar och diskussioner om allt från politik till hus till fester till gamla minnen så var klockan rätt mycket ändå. Var tillbaka i Göteborg runt ett-snåret och satt väl uppe någon timme innan sängen kallade.
Rotade runt lite i garderoben igår och hittade en tröja längst in som hade lappen kvar. Älskar när jag hittar nya gamla kläder som jag glömt bort. ;) Sällan jag har vitt på mig men den tröjan lär nog användas mer hädanefter ...
Idag drog vi till Trollhättan på förmiddagen för att gå på visning i ett hus (LÄNK) vi kikat på på Hemnet. Har lite motstridiga känslor såhär efteråt. Jag är medveten om att jag i dagsläget inte kan få det hus jag egentligen vill ha och drömmer om, men frågan är hur mycket man kan tänka sig att kompromissa. Teoretiskt sett så har vi råd att köpa mitt drömhus, vi har två bra löner och stabila jobb så kan lätt få rätt höga lån, men vi har ingen lust att lägga ner en förmögenhet på ett hus och sedan inte ha råd att unna oss annat. Dessutom så måste vi bo på ett bra ställe så att Erik kan pendla till jobbet i Göteborg och jag kan ta mig till kontoret i Trollhättan. Vilket ungefär innebär centrala Trollhättan ... Mellan Trollhättan och Göteborg finns bara mindre samhällen, som till exempel Lilla Edet, och där kan jag verkligen inte tänka mig att bo, och i Göteborg är det svårt att hitta ett bra hus. Det måste ju dessutom ligga mitt i Göteborg eller strax norr om för att MIN pendling skall funka. Speciellt efter årsskiftet då vi kommer att ha flyttat vårt kontor ut från centrala Trollhättan så att min pendling blir ännu längre än vad den är idag. Såattehh ... Trollhättan it is.
Huset var dock i sämre skick än vi trott så från att ha varit rätt taggade så är vi nu lite tveksamma. Stommen är bra och layouten är helt ok om än inte perfekt. Vi trodde att taket var nylagt då det ser ut så på bilderna men visade sig att de endast behandlat takpannorna så de kommer antagligen behövas bytas om något år eller två. Det är en återvändsgata så är ingen trafik utanför och trädgården är stor och fin och väldigt insynsskyddad trots hus runt omkring, vilket är väldigt viktigt för min del då jag inte vill ha folk för nära. Inuti huset så är det bra skick på golv osv men det är vitbeige strukturtapet överallt. Verkligen överallt. Eller nej, i ett rum var det knallgrön mönstrad strukturtapet, och i huvudsovrummet var det en hemsk brun mönstrad strukturtapet. Med andra ord så behöver alla rum i huset tapetseras om. Vilket inte är så dyrt i sammanhanget, men tidsödande. Erik är dessutom orolig över badrummen då han inte tror att de är renoverade på ett korrekt sätt. Så jag vet inte, hamnar det på rätt pris så kanske vi slår till, men det accepterade priset ligger på 2,3 miljoner så vettefan. Får se hur budgivningen går.
Tänkte gå på visning på ett annat hus på torsdag också om Erik bara kan flexa från jobbet. (LÄNK) Vi kollade på bilderna igår och blev lite kära, men när vi åkte förbi utanför på vägen hem idag så blev jag lite skeptisk. Det är en hörntomt med väg på två sidor varav en rätt trafikerad och tomten är inte alls så stor som den ser ut att vara på bilderna. Men vi får la se vad vi får för feeling på torsdag I guess ...
Gott Nytt År!
Det smäller för fullt utanför fönstret från GPs stora fyrverkeri här i Göteborg. Syns tyvärr inget från vårt fönster dock, inte mer än att himlen lyser upp vid varje smäll. Molnigt som satan är det också tyvärr. Hoppas det lättar fram mot tolvslaget så man kan se fyrverkerierna som är då. Kändes lite väl tidigt att gå ut och kika nu vid fem. :)
Är ju alltid lite av ett antiklimax såhär vid nyårsafton. Känns som att man måste leta efter den där enorma, snofsiga, perfekta festen där man skall mingla med en miljon människor, uppklädd till tänderna och med champagnen i högsta hugg. Den där festen som man aldrig någonsin hittar. Har dock slutat ha sådan panik över dessa dagar de senaste åren. Det blir ändå aldrig så bra som man tänkt sig så är lika bra att lägga förväntningarna på en realistisk nivå. Dessutom splittras alltid alla på nyår så är svårt, om inte till och med omöjligt, bara att dra ihop det vanliga gänget. Dessutom har ju folk olika prio nu. Alla Eriks kompisar har familj och mina kompisar bor långt bort.
Diskuterade med babe igår vad vi gjort under våra (snart) nio nyår ihop och vi kom fram till att vi gjort det mesta; firat i fjällen med vänner (första nyåret, då vi uttalat blev ihop), varit på fester, haft parmiddagar, varit utomlands och haft mysiga middagar på egen hand. Är väl egentligen bara den där megafesten som saknas. ;) I år blir det middag för två i vår lägenhet och sedan fyrverkerier och champagne vid utkiksplatsen på berget vid tolvslaget.
Så GOTT NYTT ÅR på er gott folk!
London nyårafton 2013-2014.
Totally dead..
Körde skivstångspass idag, det första på väldigt länge då sjukdom, jobb och brist på ork stått i vägen. Märks att jag inte tränat ordentligt på länge. Ett år sedan jag spelade fotboll och sedan dess en handfull vändor på olika pass. Benen, ryggen och biceps har klarat sig någorlunda även om jag fortfarande är förbannat svag, men mage och triceps existerar typ inte längre. Hela kroppen vibrerade efter dagens pass (bruden hade inga pauser heller, hääärligt...) och var tvungen att fuska emellanåt för att inte armar och ben skulle ge med sig så jag skulle slå fejjset i golvet eller tappa vikterna i huvudet. Var rätt nära när jag gav mig på de smala armhävningarna om man säger så... ;)
Det roliga (...?) är det att jag ändå ser rätt vältränad ut i spegeln när jag tränar eftersom jag är rätt senig, men är ju skrattretande hur låga vikter jag klarar av. Eller inte klarar av. Så senor men inga muskler uppenbarligen. Får bli ändring på detta. Har bokat in ett till skivstångspass på torsdag, så gäller att jag inte totalt bryter ihop av träningsvärken efter dagens pass... ;) Morgondagen lär i alla fall bli rolig, hade grava problem att få av mig kläderna när jag skulle hoppa in i duschen, och på syrrans inrådan så blev det blåsa-håret-upp-och-ned som gällde då jag inte pallar lyfta armarna över huvudet atm.. ;)
Gammal random bild.
Helt jäkla fullt upp...
Har verkligen varit fullt upp hela dagen idag. Sov så jäkla gott imorse (trots mardrömmar inatt) så lyckades försova mig rätt rejält, men då håret såg ut som en risbuske redan igår så var det inte annat med än att hoppa in och duscha ändå. Hann med tåget med förvånansvärt många minuter till godo, men inte det minsta torrt hår...
Jobbade några timmar innan det vid elva var dags att bege sig mot tatueraren med ungefär en miljon fjärilar i magen. Var helt sjukt nervös av egentligen ingen anledning alls. Jag har tatuerat mig tidigare (om än i Thailand för åtta år sedan...) och jag har kontrollerat skissen samt sett lokalen. Hade inte träffat snubben som skulle tatuera mig dock, men han var görtrevlig. Trots att jag var världens jobbigaste kund som ville ändra på minsta lilla grej med hans skiss, hehe. Men är ju ändå jag som skall ha den liksom, tänker inte rista in något jag inte gillar. Ändringarna tog dock rätt lång tid så kom inte igång förrän halv tolv, och sedan höll vi på längre än den sagda timmen så var klar tio i ett. Himla kul då jag skulle bli hämtad på jobbet klockan ett av Seppo då vi skulle ner till Volvo i Göteborg och jag hade tänkt äta däremellan... Men fick bli en cheeseburgare på vägen tillbaka mot kontoret. Lagom mättande så...
Så här ser då min (inplastade och kladdiga) tatuering ut. Jag skissade upp texten med lite slingor och sedan ritade snubben upp den mer som en tatuering. Alltihop gick i slutändan på 1200 kronor, så dyrare än priset jag fick igår men fortfarande mycket billigare än vad jag hade väntat mig. Och är riktigt nöjd med resultatet. Får väl se hur det ser ut när det väl läkt men än så länge så ser det bra ut.
Eftermiddagsmötet på Volvo drog över med dryga halvtimmen och snubben jag skulle få CAD-modeller av var inte på plats så den biten gick sådär bra. Vet inte om vi kom fram till så mycket nytt på mötet heller. Man gnor mest runt i samma gamla spår. Men är väl bara att jobba på.
Mötte upp Anna på stan en bit efter halv 6 och käkade lite thaimat innan vi kollade runt i affärerna. Anna hade redan shoppat loss på grejer till sina dansgrupper och jag skulle egentligen bara till Apoteket och kolla skor så höll det på en vettig nivå dock. Hade velat köpa ett par nya svarta converse men det fanns inte över huvud taget. :( Köpte istället två par kängor, ett par lite mer basic som passar bättre på kontoret än mina stövlar, och ett par lite grövre som (förhoppningsvis) passar till alla mina baggybyxor som jag vanligtsvis brukar få överge på vintern eftersom det ser förjävla dumt ut med baggybyxor och stövlar. ;)
Hela dagen är typ väck men känns som att man ändå spenderat den på ett bra sätt. Tänker avsluta den i soffan under en pläd läsandes manga och mumsandes chips medan Erik knapprar på datorn. Toodles.
Måndag, härliga måndag...
Huvudet har känts som geggamojja precis hela dagen idag. Sov ändå rätt ok i natt (om än få timmar) tack vare sömntabletten så tycker jag borde vara lite piggare. Men icke. Är väl vädret som bidrar. Mörkt, blött och uschligt. Känner mig uggen precis hela tiden och är sjukt glad att jag har en kofta hängandes på kontoret. Fick ändå betat av en del jobb idag och hann även gå förbi tatueraren efter jobbet. Imorgon är det dags. Om jag inte helt bangar. :P Har en del saker jag vill ändra på deras skiss men det sade de att vi kan fixa imorgon. Sjukt billigt verkar det bli också...? Kollade på en liknande tatuering på ett annat ställe och då sade de ca 2500 kr men nu fick jag höra "inte över tusen kronor i alla fall", så vettefan. Syrran blev lite oroliga att de var dåliga och inte vet vad de sysslar med, men de har fått högst betyg av tatuerarna i Trollhättan och jättemånga bra recensioner på nätet så jag håller tummarna. :P Dessutom så är det en basic tatuering. Hur fel kan det bli liksom? :P
Fick annars jävligt dåligt samvete när jag gick hem från tåget idag. Går förbi samma gamla tiggarkvinna varje dag och mår riktigt dåligt när jag ser henne. Har gett henne en näve mynt någon gång men kan ju inte plocka fram plånboken varje dag direkt. Eller tja, kan och kan... Men hon sitter där på backen på torget i ur och skur och jag mår sjukt dåligt när jag bara går förbi även om jag försöker le snällt. Folket som går runt och tjatar och viftar med koppen under näsan på en har jag inte mycket för men de som bara sitter där tycker jag synd om. Sitter en yngre kille utanför vår lokala ICA-butik och han har också fått någon näve mynt efter att vi handlat, men i hans fall så är det för att han alltid är så glad och trevlig och hälsar när man går in och ut ur butiken. Idag såg jag att jag precis missade ena spårvagnen hem så lovade mig själv att om nästa dröjde så skulle jag gå och köpa den gamla kvinnan en kaffe och lägga lite pengar i henne skål, men då spårvagnen kom precis när jag kom fram så valde jag att hoppa på den då jag frös som en gris. Men tänk då hur den gamla tanten har det...? Gaaah. Jag kommer dränka mig själv i dåligt samvete om jag fortsätter så lika bra att jag försöker sluta tänka på det helt. I alla fall tills imorgon när jag ser henne igen.
Födelsedagsfirande part two...
Fyllde år förra tisdagen, och dagen var allmänt rätt (läs rejält) piss så höll verkligen tummarna att Erik skulle hitta på något som gjorde kvällen bättre. Och det gjorde han. Thank god.
Jag blev tvungen att jobba över rätt rejält på grund av ett möte på Volvo som drog ut på tiden och var allmänt irriterad, trött och hungrig när det var över. Nämnde jag att jag var irriterad? Hade kunnat klappa till någon. Har försökt få fram svar och beslut från vissa i projektet i flera månader utan framgång, och den tisdagen kom de och sade att jag måste vara klar med layouten dagen därpå. He he he. Fet chans liksom. Hade fortfarande inga svar och ingen ville ta några faktiskt beslut, men layouten, den skulle vara klar. Kan ju säga att ( den helvetesjävlafucking ) layouten fortfarande inte är klar, 1½ vecka senare, eftersom jag fortfarande inte fått alla svar och siffrorsom jag behöver. Folk har panik men vill fortfarande inte ta några beslut. Jag förstår verkligen inte hur de tänker.
I alla fall. Erik hade slutat två timmar tidigare för att hinna hem innan mig (eftersom han trodde att jag skulle sluta i vanlig tid. Ha! ) för att hinna städa, diska, slå in paket och duka fram detta som mötte mig när jag kom innanför dörren:
Jag tjatar ofta om ost och kex eftersom jag tycker det är så jäkla gott, men Erik brukar motsätta sig då det inte är "någon riktig mat" enligt honom. Men ibland så. :D
Recension: Alla ostarna var jättegoda utom den röda Castellon som bara var ok. Måste erkänna att jag var lite orolig när jag såg vilka mysko ostar han köpt, men det var som sagt jättegott. :D
Och fick alla Harry Potter-böckerna som jag önskat mig. Utom ettan. :P Gick tydligen inte att få tag på i hela Göteborg, men har hittat den i Trollhättan nu så kanske får bli att köpa den snart. Såg nyss alla filmerna igen, och de är bara så bra. Älskar fortfarande den första mest. Så sjukt mysig. ^^
Fick till och med tårta! Grabben glömde ljusen dock... ;)
Födelsedagsfirande part one...
Är nu 28 år och 10 dagar, även om jag nog tänker ignorera det ett tag till. Hade ingen ålderspanik innan jag fyllde, men när det väl blev aktuellt så får jag nog säga att ångesten gav sig tillkänna en smula. Samtidigt så är man väl inte äldre än vad man gör sig, så kan inte vara äldre än max 25. ;) Dessutom så tror folk fortfarande att jag är yngre än syrran som är 20 så behöver nog inte ha panik än. Om det egentligen är så positivt att folk tror jag är yngst i syskonskaran låter jag dock vara osagt... Att folk gissar att syrran är äldre kan nog mycket väl bero på hur hon ser ut. Hon sminkar sig, fixar snygga frisyrer och har ofta mer propra kläder, skjortor osv, medan jag går osminkad, håret faller fritt och älskar slappa, baggykläder. ^^ Men jag kommer säkert bli vuxen någon gång jag med. Kanske. ;)
Modern och syrran bjöd med mig på en överraskningstripp till Varberg helgen innan jag fyllde, så blev en tur till Varbergs fästning, boende på hotell med en spa/badavdelning, massa gott att dricka, ansiktsmasker, restaurangbesök samt besök på Ullared dagen efter. Verkligen jättemysigt. Får börja hitta på lite mer saker med min familj känner jag. ^^
Älskar den här bilden. ^^
Jag föredrar peel off-masker men de gör sig inte speciellt bra på bild. Ser mest bara svettig ut... o_O
Syns bättre när de torkar... ;)
Don't judge a book by its cover...
Det här gör mig bara så glad. Och överraskad. Didn't see that coming liksom. :P Lite styling skulle nog inte skada dock... ;)
Min träningsmotivation...
Har bokat in två träningspass den här veckan som jag hoppas kunna gå på. Mina leder gör ont igen så märks att jag skippat ett tag nu igen. Men nu har vi inget vi måste fixa med lägenheten osv så finns inget annat som kallar på uppmärksamhet på eftermiddagar/kvällar. Dessutom så kollade jag igenom lite gamla bilder på Facebook och insåg att jag verkligen behöver ta tag i mig själv.
Det här är just nu min motivation:
Då (Turkiet 2011):
Nu (USA 2014):
Den magen skall bort.
Glasklar feminism...
Har läst en hel del olika forum, artiklar och inlägg kring feminismen det senaste. Och det riktigt bubblar inom mig och knyter sig i magen. Oftast är dessa inlägg skrivna av bittra män som ifrågasätter hur feministerna kan med att påstå att de främjar både män och kvinnor och står för ett jämställt samhälle när de in fact endast bryr sig om kvinnorna. Jag förstår ärligt talat inte diskussionen. Jag tycker det är helt jävla glasklart att man måste höja kvinnorna för att dessa skall hamna på samma nivå som männen sett till alla aspekter, allt från lön till ansvar och respekt i samhället. Männen ligger redan på topp och om vi fortsätter höja dem MEDAN vi höjer kvinnorna så kommer vi ju aldrig någonsin komma ikapp? Hur kan folk inte förstå detta? Vill dessa män ha en rörelse som främjar männen (mer än samhället redan gör vill säga…) så får de väl skapa en egen jävla rörelse? Varför skall vi kvinnor (och de upplysta män som ändå finns där ute) arbeta för dem?
Dessutom så hjälper faktiskt feminismen även männen, dock kanske inte sett till deras löner, utan till deras möjligheter till ett bredare känslospektra. Feminismen vill hjälpa kvinnor att kriga på samma villkor som männen, men den vill även att alla skall ha rätt att visa sina känslor och personligheter utan att behöva klämmas in i ett alldeles för trångt fack. Hade folk (män…) kunnat uttrycka vad de känner och be om hjälp när det behövs utan att känna sig svaga och otillräckliga så tror jag att vi hade kunnat eliminera en hel del problem i samhället och förändra brottsstatistiken rätt radikalt.
Det finns orättvisor åt alla håll, allt från att män har högre löner till att kvinnor har det lättare i vårdnadstvister. Jag tror dock inte att majoriteten av dessa bittra män gråter över den ensidiga insatsen för att de vill ha fler föräldradagar (relativt fritt att dela upp som man vill i dagsläget) eller för att de egentligen hade velat arbeta på dagis hela bunten men inte kan för att folk hellre anställer en kvinna, utan min starka åsikt är att de är rädda för att dela med sig av kakan. De vill inte riskera att få det sämre ställt för att någon annan skall få det bättre. Måhända logiskt men ändock trångsynt.
ALLA skall ha samma möjligheter (och skyldigheter) helt enkelt. Och det har vi inte idag. Därför behövs feminismen. Eller ekvivalismen, jag bryr mig inte om vilken titel ni sätter på er själva, bara ni fortsätter (eller börjar…) jobba mot ett bättre, mer jämställt samhälle. När vi nått dit, DÅ kan vi lägga ner diskussionen.
Jag är kanske en hypokondriker ändå...?
Var äntligen på vårdcentralen idag för mitt har-jag-stressproblem-eller-inbillar-jag-mig-bara-att-jag-är-sjuk-besök. Hade bokat en tid direkt på morgonen så jag kunde ta det innan jobbet men de ringde och bokade om den så fick 10.30-10.50 istället så var tvungen att kompa en timme på jobbet. Gick dessutom fel så min lilla tidsmarginal blev rätt mycket mindre. Hittade rätt till sist och gick in till receptionen för att anmäla mig, bara för att inse att det står en kvinna inne i båset och jag har sex pers före mig i kön med fem minuter tillgodo. En kvart senare står samma kvinna kvar och jag muttrar ikapp med de andra i rummet. Hör en läkare fråga efter "Cecilia" så jag skuttar fram och frågar om det är mig han söker och yes, det var det. Fick en liten föreläsning om att tiden snart var slut osv och försökte förklara att jag fsatnat i kön men verkade inte gå hem...
Vi pratade i alla fall igenom min problembild och han lyssnade på hjärtat och lungorna, klämde mig på magen och kollade mig i halsen varpå jag fick en remiss till labbet för blod-, blodsocker- och urinprov (yeeejj). Så satt i kö en stund till innan jag fick komma in till en sköterska. Var hyfsat osugen på blodprovet då jag verkligen hatar nålar men hon sade åt mig att kolla åt ett annat håll och komma ihåg att andas och visade sig att min rädsla var totalt oproportionelig. Kändes ju knappt när hon stack...? Någon som vet om det är samma typ av nål man använder om man skall ge blod? För har velat göra det länge men hela nålgrejen har liksom hållit mig borta... Fick vänta lite till innan jag fick veta att mina prover såg bra ut. Blodprovet skulle ta några dagar och de hör av sig om det är något, annars är det lugnt där med. Jag fick dock ett recept utskrivet på sömnpiller för att försöka lösa det problemet, samt lite kostråd för magen och energin. Doktorn trodde att mitt problem mest egentligen är en ond cirkel. Jag sover och äter dåligt vilket gör mig trött och skapar magproblem och huvudvärk. Sedan gör pressen att jag måste sova att jag inte kan somna nästa natt och så blir det en nedåtgående spiral. Så får väl försöka bryta mönstret och börja ta hand om kroppen lite bättre så kanske den inte bråkar lika mycket med mig. :)
Tänkte i alla fall gå och lägga mig nu och läsa lite i en vanlig bok, då jag läste på en sömnsida att det blåa ljuset från datorer, mobiler osv kan försämra sovmöjligheterna om man använder dem för tätt inpå sänggåendet. Något om att det blåa ljuset påminner om en ljus himmel vilket lurar kroppen att det är dag. Så nightynight på er gott folk!
Dags att söka hjälp...?
Jag sitter här på jobbet, inbäddad i en extra kofta, och fryser som en gris. Näsan snorar och huvudet dunkar och jag vill egentligen inget annat än att åka hem. Dessutom bråkar min mage och har så gjort hela jävla morgonen men försöker ignorera det faktumet. Men jag är liksom inte dundersjuk utan mest bara väldigt dassig så kan inte riktigt med att bara dra hem heller. Har ingen lust att sjukskriva mig egentligen. Från att inte ha haft en enda sjukdag i hur många år som helst till att vara hemma några dagar typ varje månad – inte ok. Får se hur det blir framåt dagen, kanske kan plocka med datorn hem och sitta hemma imorgon till exempel.
Har faktiskt börjat bli lite hispig. Har mått dassigt länge nu och jag har tidigare aldrig kopplat ihop alla symptom. Att jag har humörsvängningar kan bero på att jag är schleten/trött/hungrig, att jag har mycket huvudvärk och är konstant trött kan ju bero på att jag sover dåligt, att jag sover dåligt kan bero på jobbet, att jag blivit mer förkyld kan bero på att jag vistas i nya miljöer, att jag fryser hela tiden kan bero på att jag är trött och att nya kontoret är kallt, att min mage är orolig och gör ont kan bero på dåliga matvanor, att kroppens alla leder gör ont kan bero på att jag inte tränat på länge, att det hugger i bröstet kan bero på dåligt tränade muskler eller mina matvanor osv osv. Det finns alltid en logisk förklaring.
Erik har varit på mig och tjötat om att jag bör gå till doktorn, men äh, hur farligt kan det vara liksom? Det går säkert över om jag bara tar några Alvedon och får sova ut. Men det går ju liksom inte över. Jag kan inte sova ut för jag får ju aldrig sova en hel natt, och hur många Alvedon kan man knapra innan det börjar få motsatt effekt…? När nu folk börjar bli sjuka runt omkring mig och det visar sig bero på stress och allmän oro så börjar jag bli hispig.
Jag var redigt stressad förra hösten när de skickade hem typ alla konsulter från jobbet utan att dra ner på arbetsbördan, och det var då jag fick mitt livs första influensa och låg hemma däckad i soffan typ en vecka. Det kändes som att man alltid jobbade ikapp, man låg aldrig i fas och det var hela tiden något nytt som sket sig. Det var första gången som jag såg skymten av den där väggen som folk visst är klantiga nog att gå in i ibland… Fördelen var ju dock att jag snabbt fick ihop de övertidstimmar jag behövde för att kunna ta en vecka ledigt mellan gamla och nya jobbet… Tänkte att stressen skulle lägga sig när jag bytte jobb och arbetsbördan lättade och jag KÄNNER mig inte stressad längre, men min kropp mår fortfarande dåligt. Dock så kan väl två flyttar, nytt jobb, nya kollegor, inga kompisar på nya orten och nu jobbrist och press att fixa nya uppdrag också ha en viss inverkan. Just nu vaknar jag varje morgon och ligger och stirrar på klockan som bara blir mer och mer och tänker ”Jag vill inte jag vill inte jag vill inte”.
Jag ringde och pratade med en kvinna på sjukvårdsupplysningen igår och hon tyckte att det definitivt lät som att jag uppvisade symptom på stress så hon rekommenderade att jag tar kontakt med en vårdcentral så snabbt som möjligt. Hon sade även att det kan vara så att jag åkt på någon ämnesomsättningsrubbning på grund av stressen i höstas och att det är det som spökar nu, men att de i så fall kan se det på vårdcentralen. Gjorde även några självtest på Stressmottagningens hemsida och hamnade på ”måttlig risk för stress/utmattning” på två stycken och ”hög risk för utmattning” på ett, med rekommendationen att söka hjälp, så nu sitter jag och försöker hitta mig en passande vårdcentral. :)
Men först är det lunch, så toodles!
Underbar semester...
Hej alla glada solbrända människor! Uppdatering om semestern har efterfrågats och det kommer väl komma i sinom tid, om än inte just nu. Lade in alla bilder (uppåt en 2000 stycken, uff) på datorn för några dagar sedan och har redan gått en vända och rensat men behöver nog gå minst en till. Skulle även behöva klippa och fixa med lite (många...) bilder då jag till exempel har ett huvud mitt i bilderna på späckhuggarshowen (2 meter långa män borde vara tvungna att sitta längst bak på alla tänkbara aktiviteter...), men får väl se när det orkas med.
Sammanfattningsvis så blev det 2½ vecka totalt i USA, fem dagar i Orlando, fem i Miami Beach och sex dagar i New York. Riktigt bra resa men var fullt upp hela tiden så var riktigt skönt att komma hem och kunna börja varva ned lite. Kommer väl kopiera Helena och slänga ihop resan i flera inlägg framöver, men får se om det blir dag för dag eller stad för stad.
Efter hemkomsten så har vi mest varit hemma och tagit det lugnt, men har även hunnit med Liseberg med svärföräldrarna och några dagar på Utby med paddling ut till öarna precis utanför. Hur gött som helst.
Helt jäkla omöjligt att få till en bild där alla ser bra ut så syrran och Erik får helt enkelt stå ut med de fina bilderna då inga bättre finns att tillgå. ;)
Håller just nu på och bråkar med Dropbox så att Helena och Patrik kan få mina USA-bilder men det går lååångsamt. Första mappen var för stor så det sket sig totalt så får hacka upp det i småbitar och ta lite i taget... :) Men tålamod har jag ju i överflöd så... *host*
Nu är det fan inte långt kvar...
Nu är det bara några timmar kvar innan vi drar oss mot flygplatsen för att ta oss vidare mot Orlando där vi skall möta upp Helena och Patrik. Borde egentligen sova men irrar runt och oroar mig för att jag glömt något viktigt. Egentligen behöver jag väl bara ha med pass, biljetter och pengar dock, resten går att lösa liksom. Men ändå.
Allt utom det absolut sista som vi behöver imorn på morgonen är packat (förhoppningsvis i alla fall...) och Gert hämtar oss vid sju och skjutsar oss till flygplatsen då han ändå skulle ner och jobba i Göteborg så den biten är fixad. Skall bli så jäkla kul detta. Har sett fram emot resan länge nu men när det väl är dags så vill jag nästan skjuta på det en vecka så jag hinner vila upp mig och förbereda mig mentalt och fysiskt. ;) Till exempel så hade det varit trevligt om man hade kunnat försola lite så man inte såg ut som en magnecyl... Fast låg visserligen ute några timmar förrförra söndagen och brände mig då rätt rejält. Tyvärr endast på baksidan då jag låg och läste på mage. Utan att vända mig. Lagom smart sådär. Men fastnade helt i boken plus att det blåste så blev liksom aldrig riktigt varmt. Men ändå. Lagom smart. Kunde knappt sitta utan att börja gråta på två dagar. Lagom kul när man har ett kontorsjobb. Upptäckte dessutom igår att jag börjat flå på ryggen. Trodde jag klarat mig då det gått så lång tid och jag smörjt in mig som en jävla idiot men icke. Härlig timing känner jag. :P Får bli en rejäl skrubb och insmörjning imorgon innan vi beger oss.
Nej, nu får jag fan hoppa i säng. Mindre än fyra timmars sömn är nog ändå att ta i... Får se hur updateringen blir over there men ha det så bra så hörs vi väl om en tre veckor om inte annat. :D Puss!
My every morning...
Ups and downs...
Fan vad en dag kan gå från prima till bott på bara en sekund. Bara för att vissa tydligen föddes med foten i munnen så betyder inte det att de inte behöver tänka igenom vad de skall säga innan de faktiskt säger det. Blir så trött ibland.
Nu skall jag i vilket fall som helst sova. Har lagat mat som just nu står och svalnar på diskbänken så kommer ha matlådor i ett halvår framöver. På ett ungefär i alla fall. ;) Så länge inte kattfan hoppar upp och tuggar i sig allt över natten that is. Vilket inte skulle vara helt omöjligt. Nog bästa att säkra födan på något lämpligt sätt. Well, toodles.
Nya möjligheter?!
Så var det klart. Så gott som i alla fall. Bara pappersbiten kvar. Hell yeah!
Ozzy som en liten fjant. Ungefär lika happy som jag är nu. ^^
Ozzy som en liten fjant. Ungefär lika happy som jag är nu. ^^
Någon som har en pistol att låna ut...?
Jag vill skjuta mig själv. Jag måste fixa ihop mitt CV då jag skall på en jobbintervju på fredag och mitt gamla inte är uppdaterat sedan jag fick jobbet på Metso. Där trycker jag på min utbildning och har med massa bilder från lite olika projekt som vi gjorde i skolan, men det känns inte så relevant nu när man väl har lite erfarenhet, så skulle vilja uppdatera. Vi satt en hel del med Eriks CV i våras så jag tänkte att jag kunde använda det som mall och bara putsa in min info så efter en del tjöt så letade han reda på dokumentet och mailade det till mig. Varpå jag upptäcker att jag visst inte har Word på den här datorn. Eller Excel eller något annat Office-program heller för den delen. Så har nu ägnat en avsevärd stund till att försöka ladda ner och starta det jävla programmet, men nu ger jag upp. Jag förstår inte att det skall vara så svårt. Är det kanske inte heller men min hjärna har nog helt stängt av. Får jag inte pli på det så får jag rota reda på den gamla laptopen imorgon och fixa det då. Eller göra en fuling och fixa det på jobbet...
Funderar på om jag måste tacka nej till julmys med tjejerna imorgon också... Delvis på grund av förkylningen (min hals håller allvarligt på att ta död på mig just nu. Erik sa åt mig att prata högra när vi pratade på Skype och hade jag kunnat ryta ett par svordomar åt honom så hade jag gjort det) men även på grund av tidsbrist. Måste med största sannolikhet jobba över imorgon (igen...) och efter det måste jag fixa CV:t och skicka iväg det, hinna fixa grejer inför julfesten på torsdag, packa inför hela jul- och nyårshelgen samt inför London (om det nu blir av. Jag har helt släppt det och överlåter allt ansvar på Erik då han segar något förbannat) samt helst göra något åt den här soptippen jag lever i. Just nu skulle jag betala mycket höga summor om någon bara fixade det åt mig. Vore ju najjs om jag även hann läsa på mig lite om företaget jag skall till på fredag, hann vika ihop tvätten som hänger på torkställningen och hann slänga in en ny tvätt då tvättkorgen svämmar över, men det ligger snäppet längre ner på prio-listan.
Nu skall jag i alla fall lägga mig, har fått anstränga mig för att inte somna i soffan i ett par timmar nu. Så drar mig mot sängen med halstabletterna i högsta hugg. Gäsp på er.
