Arbetsintervju...
Blev uppringd imorse av en Stefan från Technogarden som frågade om jag var intresserad av att komma på en arbetsintervju för en konsulttjänst som beredare hos Volvo bussar i Säffle. Kan inte påstå att Säffle lockar så särdeles, men det går ju att pendla. Härifrån vill säga, blir värre om Erik vill dra sig mot Trestad/Göteborg... Vilket han ju vill... >_<
0Var dödligt nervös innan intervjun, men som pappa sade så är det här ju guldläge. Jag har ingen egentlig panik att hitta ett jobb; jag har en (om än liten) inkomst atm så jag klarar mig, så är inte hela världen om jag missar jobbet. Kan tacka nej utan att få panik om det nu inte låter som att det är något för mig. Stefan var dock jättetrevlig och lätt att prata med så tror intervjun gick helt ok. Jag är i alla fall vidare till det sjok av folk som de skall presentera för Volvo så skall få veta nu i veckan om jag blir kallad till ytterligare en intervju eller ej. Jobbet i sig lät kul och Volvo ville ha någon nyutexad som kan växa inom företaget så det låter ju lovande. Men vi får la se. Får hålla tummarna helt enkelt. ^^
Apropå nytt folk och första intryck och sådant... jag läser ju en kvällskurs i projektledning just nu, och idag fick vi i uppdrag att beskriva våra första intryck av våra gruppmedlemmar. Vi fick en lapp med en massa ord på och sedan skulle vi välja ut en 3-5 ord som vi tyckte beskrev respektive person. Sedan skulle vi läsa upp de valda orden och personen i fråga skulle markera vilka ord man fick med ett kryss per gång det nämndes.
Jag fick orden: Effektiv (x), Engagerad (x), Entusiastisk (x), Fantasifull (xx), Kreativ (xxx), Okonventionell (xx) och Utåtriktad (x) så jag känner mig rätt nöjd. ;) Rätt bra första intryck ändå. ^^ Jag är egentligen alldeles förbannat nervös och ängslig inför alla möten med nya människor och jag får hjärtklappning så fort jag skall öppna munnen, men jag har insett att jag kan spela självsäker och öppen och att de flesta uppenbarligen verkar gå på det. Det är samma som att folk säger att det inte syns att jag är nervös när jag står upp och redovisar saker inför folk trots att jag egentligen vill spy. Men jag tror på att om jag bara kan spela tillräckligt säker på mig själv så kommer folk att tro på det och då kan jag i min tur faktiskt bli mer säker. Kallas Pygmalion-effekten (lärde vi oss förra veckan ;) ) Om någon tror/anser att jag är duktig så kommer dennes förväntningar på mig att göra att jag vill uppfylla dem vilket gör att jag faktiskt blir duktig. Typ. :P
Om inte annat så behöver jag utmana mig själv, jag tar typ alltid den säkra vägen. Är väl lite därför jag går den här kursen. Känner inte en jävel sedan innan men det känns som att det funkar ändå. De flesta är rätt lättpratade när man väl kommer igång och jag trivs i min grupp. Var väldigt nära att hoppa av efter första dagen, bytte knappt ett ord med någon på hela kvällen och jag vantrivdes som satan där jag satt för mig själv men nu så... :P Sakta men säkert. ^^
