Xilona

Har varit en sjukt lång och allmänt jobbig dag idag, men konstigt nog så har det ändå rullat på bra och saker har löst sig. Eller snarare, man har sett till att lösa saker. :P Fick sitta kvar ett tag då jag var tvungen att få iväg lite grejer innan jag drog mig hemåt, men tänker att det bara betyder att jag (förhoppningsvis) kan sluta tidigare imorgon. ^^

 

Blev btw sjukt irriterad på min gruppchef imorse. Eller det har jag egentligen varit ett tag nu... Asså... Jag har fått ta över ansvaret för gruppmötena med mek-gruppen efter att Isabell gick på mammaledighet, men då jag endast varit med på ett fåtal sådana möten sedan jag började då de flesta ställdes in och de vi hade var totalt innehållslösa, så har jag typ noll koll på vad jag skall göra. Och min chef vill inte berätta då han tycker att jag skall komma fram till det själv (wihoo). De här mek-mötena är dessutom lite av ett aber som det är och det är ingen som gillar dem. De gamla rävarna undviker att gå på dem helt och hållet och menar att de prioriterar projekten istället så har bara varit vi nya som suttit där de senaste gångerna, och då ingen av oss gått på dessa möten tidigare så kan ni ju tänka er hur långt vi kommit i processen... Har pratat massor med chefen och försökt få direktiv men han är sådär hjälpsam. Han pratar en hel del men det är inte så mycket matnyttigt som kommer fram. Han verkar älska plattityder och stora, vackra ord medan jag vill ha praktiska lösningar och tydliga riktlinjer.

 

När han bad mig kalla till de här mötena och hålla i dem så berättade han att jag hade kvalitéer som gjorde mig väldigt lämplig för det här jobbet och han bad mig tänka på dem och lista ut varför jag skulle vara duktig på att hålla i mötena. Jag kunde inte lista ut något specifikt dock men tänkte att det var något av det vanliga - jag är tjej, jag är ung, jag är smart, jag är framåt (pff), jag är positiv (mohahah) etc. Och så frågade han mig häromdagen om jag kommit fram till vilken min största kvalitet var, vilket jag sade att jag inte hade. Och vet ni vad hans svar var? Att jag är kompis med Steven, en av killarna på Volvo. Han är en gammal (nåja) räv som jobbat på de flesta avdelningar och som känner typ alla och han är allmänt väldigt duktig, och jag gick runt med honom större delen av sommaren och lärde mig linerna osv. Och då vi klickat rätt bra och har samma elaka humor så tjötar vi en hel del rent allmänt vilket då chefen uppmärksammat (de klickar definitivt inte...). Så chefens tanke var att jag, i och med att jag är så himlans bundis med Steven, kunde dra med honom på mötena och han i sin tur skulle dra med de andra gubbarna så att vi på det sättet kunde få igång arbetet ordentligt. Så min största bedrift, min största kvalitet, är inget personligt, inget karaktärsdrag, utan att jag lyckats bli kompis med en av gubbarna på plats. Känns bra. Känns upplyftande. Känns motiverande.

 

Så, chefen har varit på mig en hel del om de här mötena och ifrågasatt varför det är så få deltagare och varför jag inte jagar reda på de andra och tvingar med dem på mötena. För då kommer jag ju bli riktigt jävla populär liksom... Och igår så valde han att sitta med på mötet och se vad vi skulle gå igenom och han lyckades faktiskt dra med några fler av gubbarna dit. Som tur var så hade jag en rätt bra agenda för en gångs skull så gick rätt bra trots allt. Han tog delvis över mötet efter en stund dock, men det var nästan bara skönt då jag kunde koncentrera mig på att anteckna vad alla sade under diskussionerna. Har varit svårt att både leda mötena och föra anteckningar, så hädanefter så får jag ge något av jobben till någon annan. Men i alla fall. Medan jag sitter där och skriver så ifrågasätter chefen varför jag inte har kopplat in min dator till projektorn så att alla kan se vad jag skriver, varpå jag svarar att jag inte vill det då jag bara skriver stödanteckningar. Jag blandar hejvilt mellan svenska och engelska (då mötet hölls på engelska på grund av chefen), kör punktform, har mängder med stavfel, hoppar mellan meningarna osv, så ser inte snyggt eller tydligt ut någonstans, men tanken är ju att jag skall renskriva allting efteråt. Men han fortsatte tjata och tyckte att jag visst kunde visa det jag skrev, men jag stod på mig och vägrade och till sist så gav han sig. Mina anteckningar är för mig och ingen annan. Han klagade dock på att han kan skriva samtidigt och saken är att ja, det kan han, men han skriver bara ner enkla meningar under våra större gruppmöten. Han skriver endast de beslut som tas eller enklare frågor som ställs etc, medan jag försöker få ner hela diskussionerna. Känns inte riktigt som samma sak. Sedan drog han dessutom över mötet med en halvtimme trots att folk ville hem och när det väl var slut så fick han några att stanna kvar ytterligare för att gå igenom vissa saker som tagits upp under mötet.

 

Och så idag då. Då kommer han till mitt skrivbord vid halv elva och klagar på att jag inte skickat ut mötesantackningarna än och ifrågasätter varför jag inte är klar. Jag förklarar att jag haft möten hela morgonen och inte hunnit börja med dem än och då börjar han tjata om olika filer som vi gick igenom på mötet och om jag kunde skicka dem till honom, om jag visste var de låg och när jag inte visste det så frågade han varför jag inte jagat reda på dem. Jo, asså... Möten hela morgonen och allt det där...?

 

Asså, jag vet inte. Jag gillade honom i början, och rent generellt så har jag inte så mycket emot honom egentligen (till skillnad från majoriteten av folket) och han har vettiga åsikter om mycket, men vi prioriterar och tänker väldigt olika.

 

Nåja, det här var inte alls det jag skulle skriva om när jag öppnade bloggen... Ursäkta romanen. Egentligen skulle jag bara säga att jag hade haft en lite jobbig dag men att jag nu låg hemma i soffan och myste och njöt av den här utsikten: