Jag håller på att bli galen ...
0Jag tänkte skriva ett inlägg till om New York så började lägga in bilder och skriva lite smått om vad vi gjort, och så insåg jag plötsligt att jag inte fick ihop det. Nu har jag suttit en halv evighet och gått igenom alla mina bilder från New York, kollat mina hotellbekräftelser på mailen och diskuterat med Erik, men jag får fortfarande inte ihop det. Vi har tappat en dag och vi vet inte var den skall vara... Vi låg på hotellrummet större delen av en dag i New York då det regnade rejält större delen av dagen, så vi passade på att vila, tvätta i hotellets tvättstuga och kolla på TV men tog en sväng på stan på kvällen. Och vi har båda för oss att vi gjorde detta typ mitt i vistelsen, men jag har utflyktsbilder för alla dagar utom den sista heldagen. Och vi är säkra på att vi åt på Hard Rock Café sista kvällen men enligt mina bilders datum så är det näst sista kvällen. Har suttit och räknat om alla huvudklockslagen för aktiviteterna eftersom kameran är inställd på svensk tid, men jag får ändå inte ihop det. Håller allvarligt på att driva mig till vansinne.
Whitney Thore...
Den här dagen har typ gått från bra till piss till helt ok och just nu sitter jag i soffan och halvtittar på Whitney Thore - My Fabulous Life medan jag mumsar på hönökaka med rökt kalkon och gurka. Mumma. Sköljer ner det med jordgubbssaft då juicen tyvärr är slut dock... :(
Asså, hon Whitney är rätt fascinerande ändå. Vet inte om ni sett någon av hennes dansvideos men de delas ju en del på Facebook just nu och hon har som sagt ett eget TV-program på TLC. Hon har polycystiskt ovarialsyndrom vilket lett till att hon är rejält överviktig då det ökar suget efter mat (vilket hon uppenbarligen inte klarar av att stå emot) men då hon dansade en hel del när hon var yngre så har hon nu börjat med det igen, dels för att gå ner i vikt och dels för att hon allmänt älskar det. Och dels för att visa att det är helt ok att vara fet och dansa ändå, vilket jag tycker är coolt. Hon dansar dessutom riktigt bra. Hundra gånger bättre än mig. :P
Jag ogillar fetma som sådant (tycker det är rätt äckligt för att vara ärlig...), och jag är vanligtvis skeptisk till folk som inte "kan" gå ner i vikt men jag försöker jobba på min attityd och inse att jag helt enkelt inte har att göra med vad folk väger, vad de äter eller allmänt hur de lever sina liv. Är folk nöjda med sina liv så good for them liksom. Jag finner det inte attraktivt och skulle aldrig kunna tänka mig att dejta en fet kille, men det är ungefär samma som att jag aldrig skulle kunna tänka mig att dejta en kort eller mycket yngre kille heller. Inte mina preferenser liksom. Säger jag tills jag möter Mr Right och han råkar vara kort, fet och yngre... ;)
Whitney är i alla fall rejält cool och har en härlig inställning till livet och till sin vikt, så är ett rätt kul program att titta på. Får se om jag råkar zappa förbi det någon mer gång... ^^
Folk som inte kan hantera pengar...
Slog mig ner i soffan så fort jag kom hem från jobbet med ett litet stopp i sovrummet för att byta om till mjukiskläder och har sedan inte rört mig en millimeter. Kroppen är helt slut av någon anledning trots att jag inte gjort ett jota, så lär inte röra mig en millimeter i onödan resten av kvällen heller. ;)
Satt och zappade runt bland kanalerna på TVn och fastnade på Lyxfällan. Det är ett av de där programmen som får mig att må väldigt bra med mig själv. Jag förstår verkligen inte hur man kan köra sin ekonomi så in i helvete i botten. Folk som köper saker på kredit, tar smslån, missar hyror och går tusentals kronor back varje månad. Har man inte pengar så köper man inte saker. Punkt. De enda alternativen jag kan se är att ta lån för utbildning, hus och nödvändig utrustning, typ kyl/frys osv samt möjligen bil. I övrigt så tar man inga lån. Man får leva efter sina inkomster helt enkelt. Har man väldigt låga inkomster så får man anpassa sig och prioritera. Jag förstår mig inte på folk som inte kan prioritera när det kommer till pengar, eller inte ens inser att de själva prioriterar när de handlar något. Alla inköp är prioriteringar. Alltid. Snus i ett år eller en resa. Tre nya tröjor eller mobilräkningen. Utelunch eller matlåda. Allt. Sedan får man välja och köpa vad man vill, men man får fan stå för att det är prioriteringar.
Hyra och övriga räkningar betalas först och sedan kan man leka med resten hur man vill. Jag kan förstå att folk inte alltid har så stora buffertar, men jag förstår inte hur pengarna bara kan ta slut eller att man inte har råd med enklare nöjen utan att låna pengar. Då har man prioriterat fel. Hyran kommer varje månad, räkningar behöver alltid betalas, man behöver äta något varje dag, folk fyller år samma datum varje år, högtider kommer samma datum varje år, jag förstår inte hur man inte kan planera och lägga upp sin ekonomi efter de utgifter som man vet dyker upp. Och har man inte råd med de viktigaste sakerna så låter man bli att köpa en ny TV, en spelkonsol, nya kläder, en ny bil eller grejer till hemmet. Punkt.
Men som sagt, jag mår ändå lite bättre när jag sett sådana här program. Speciellt eftersom de som är med inte ens har problem med sina inkomster, de har bara problem med utgifterna. Kan inte betala hyran men kan lägga 6000 på snabbmat, och 8700 på vanlig mat (för att ta ett exempel från dagens program) liksom. Helt ofattbart. Vi tycker att vi lägger lite för mycket pengar på onödig skit och handlar för mycket mat men vi är ju inte ens i närheten. :P Så länge vi går plus så är det ju ingen egentlig panik, men om planen nu är att försöka få ihop till en handpenning på ett eventuellt framtida hus så är det kanske dags att vi försöker spara lite mer. ;) Med det sagt så sitter jag och kollar utlandsresor för jämnan... xD Jag vill resa bort någonstans i år igen! Grekland kanske, eller Frankrike...? ^^
Feministiska skyddsskor sökes...
Var tillbaka på jobbet idag efter två dagar hemma. Sov helt utan att hosta i natt så var härligt pigg imorse (så pigg man nu kan vara efter fem timmars sömn) och kände dessutom att jag behövde sätta igång med nya projektet så kändes som att det var bäst att jobba. Fick bockat av lite samtal och projektledningsgrejer, men saknar fortfarande en bättre struktur. Eftersom jag aldrig haft hand om ett större projekt själv så hade jag önskat att det funnits lite färdiga dokumentmallar för budget, tidsplaner osv, men just nu gör alla sina egna i typ Excel så finns inget direkt att kolla på och jämföra mot. Som tur var så är det ett rätt litet projekt med endast mekanikdelar så har ändå någorlunda koll, hade varit rätt panik om det även varit el och plc-programmering. :P Har funderat lite på om jag skall försöka skapa lite ordning i oredan och skapa lite dokumentmallar, men gissar att det i så fall blir ett fortlöpande jobb eftersom jag själv fortfarande inte har full koll. :P
Skall iväg på ett besök/möte ute hos kund i den nära framtiden så tänkte att jag skulle ta och köpa lite skyddskläder så jag kan vistas på området utan problem, så satt och kollade lite på hemsidan för det företag som ÅF köper sina skyddskläder hos. Och blev gött irriterad. Jag förstår att det är mest män som arbetar i branschen och att allting inte kan finnas i damstorlekar, men är ändå irriterande att det som finns är så tydligt för damer. Jag vill ha ett par lite snyggare skyddsskor som liknar vanliga dojjor och ALLA sådana som fanns i små storlekar hade rosa detaljer. Hittade ett par snygga svarta med vita detaljer men där började storlekarna på 40. Likaså några snygga svarta med blå detaljer. Och ett par snygga svarta med gröna detaljer.
Men den här tog ändå priset. "En tuff skyddssko i sneakermodell, tillägnad alla kvinnor." För det finns inga pojkar/män där ute som kan vilja ha rosa detaljer på sina skor. "Med skorna följer både ett svart och rosa skoband, vilket innebär att du själv bestämmer vilket intryck din sko ska ge och vilken stil som passar just dig." För alla kvinnor vill mixa och matcha och pimpa sina skor.
Jag har inget egentligen emot rosa som färg, mina vanliga gympaskor är till exempel svarta med rosa detaljer, det funkar som vilken annan klar färgklick som helst, men blir irriterad när det är enda alternativet. Och om man nu skall köra på det rejjset och tänka att pojkar/män inte vill ha rosa - vad gör då de pojkar/män som har fötter med storlekar mindre än 40? Irriterande oavsett och så lätt åtgärdat egentligen.
För att fortsätta på det genusmedvetna temat så råkade jag zappa förbi SVT1 precis när Alla är fotografer med Henrik Schyffert och Johan Rheborg började. Rätt intressant faktiskt. De hade tydligen fått mycket skit efter förra säsongen då folk reagerade på att de följde de vanliga genusnormerna när de fotade folk. Män var starka och mäktiga, kvinnor svaga och sexiga. Män fotades underifrån, kvinnor ovanfrån osv. Så i det här avsnittet så träffade de genusmedvetna fotografer för att lära sig nya vinklar och tankesätt när de utförde sina fotouppdrag. Bra initiativ som jag hoppas fler följer. Ett litet steg på vägen liksom.
Teknikfanskap...
Börjar bli gött irriterad på allt vad teknik heter just nu. Jag har hållt på i två timmar för att komma in på min internetbank för att betala en faktura, men gick fan inte. Sidan hade problem att ladda mitt bank-ID och ville att jag skulle ladda ner bank-id-säkerhetsprogrammet så det gjorde jag. Gång på gång på gång. Och varje gång jag sedan försökte logga in så klagade sidan på att det inte gick och att jag borde ladda ner det jävla bank-id-säkerhetsprogrammet igen. Började googla lösningar och fick fram en massa alternativ som inte stämde över huvud taget, mitt bank-id är för gammalt, jag har skrivit in fel kod för många gånger, jag har ingen internetanslutning osv osv. Jag kollade och såg att jag hade tre olika bank-id med ungefär samma utgångsdatum, gissningsvis eftersom det strulade sist jag skulle skaffa nytt, inte första gången det händer direkt. Testade i alla fall att spärra två i hopp om att kunna ladda ner ett nytt, meeeen så var det det där med bank-id-säkerhetsprogrammet... Testade att uppdatera sidan - nope. Testade att stänga ner och starta om alla flikarna - nope. Testade att starta om datorn - nope. Testat att ändra i mina internetinställningar - nope. Var lite smått sugen på att smasha näven genom skärmen när Erik föreslog att jag skulle testa att starta om datorn (jagharredantestatdetförihelvetemendenjävlakukdatornvillintegöranågotändå!!!) och klart fan det plötsligt funkar utan problem. Fattar ingenting.
Lagom irriterad får jag i alla fall betalt räkningen och tänker att jag kan skaffa swish nu när jag ändå är inloggad. Erik har tjötat på mig ett tag men jag har inte haft något direkt sug, men nu tänkte jag lite jaja, va fan liksom. Registrerar mitt nummer och kopplar det till mitt valda konto. Och sedan är det bara att ladda ner appen och så är man igång. Eller borde vara i alla fall. För min mobil vill inte ladda ner appen. Den klagar på att jag har för lite utrymme på mobilen, men jag har 147 MB på enhetsminnet och 5,50 GB på USB-lagringen. Och appen kräver 1,5 MB. Mobilen är helt enkelt dum i huvudet. Jag har fått liknande problem tidigare då jag till exempel inte fått ta några fler kort med kameran då "minnet är fullt" trots att jag har massor av plats. Testar dessutom att rensa bland bilder, spel och appar för att få ÄNNU mer space, men inget hjälper. Är så jävla sugen på en ny mobil nu asså... Men Erik lockar med att Samsung Galaxy S6 bör komma innan sommaren och då känns det kanske lite ovärt att köpa 5:an för fullpris nu. Men samtidigt så är jag så jävla nära att kasta mobilen i backen dagligen för att den bråkar med mig. Överlever jag till sommaren tro...?
Så blev det äntligen Hobbit!
Så, idag kom vi äntligen iväg på den sista Hobbit-filmen. Idag fanns det plötsligt massor med plats så kunde välja fritt. Tog våra vanliga platser och satt ensamma längst bak i salongen. Erik laddade faktiskt ner Hobbit i lördags och vi började titta på den, men även om bilden var bra så pallade jag inte med det halvkassa ljudet, och efter lite gnällande från min sida -som Erik så vackert uttryckte det - så stängde vi av och kollade på TV istället. ;)
Asså... Filmen var bra, men jag var ändå på något konstigt sätt besviken när jag gick därifrån. Efter de andra filmerna så har jag typ studsat ut och hänfört diskuterat de olika karaktärerna, hur storyn skiljer sig från boken, hur maffig musiken är osv. Men den här gången så var det liksom - jo, den var bra. Filmen kändes lite kapad, både storymässigt och uppläggsmässigt. Och det är klart att den är i och för sig, de har ju delat upp boken på tre filmer. Men ändå. Och både jag och Erik störde oss på flera sekvenser där de liksom gått in för att vara så jävla melodramatiska som de bara kunde. Istället för att bli coolt eller mäktigt eller känslosamt så blev det ibland bara löjligt. Och det förstörde så mycket. Fick nästan lite känslan av att de ville smacka på så mycket det bara gick och förstärka alla möjliga intryck eftersom det är den sista filmen. Kanske den sista någonsin eftersom Tolkien inte skrivit någon mer story-bok (dock faktaböcker om Sagan om Ringen-världen). Men tja. Jag kanske ändrar åsikt nästa gång jag ser den, eller om jag ser den mer ihop med de andra två.
Sedan en annan sak som Erik nämde som jag inte ens tänkte på just då- och utan att avslöja något speciellt - så gör de en koppling/vink till Sagan om Ringen-filmerna i slutet av Hobbit, men vi får det inte att gå ihop tidsmässigt. Tidslinjen är helt uppfuckad. Detta utspelar sig en i alla fall 50-60 år innan Sagan om Ringen och ändå refererar de till en person som rimligtsvis inte ens borde vara född... Men tja, kanske är vi som missat något väsentligt, vad vet jag.
EDIT: Klarade inte av ovissheten så googlade. Flera forum håller med om att kopplingen är fel då de talar om en vuxen man och han endast bör vara ett barn när Hobbit utspelar sig, men medan jag trodde att han inte ens var född då han är ung i Sagan om Ringen, så visade det sig att han är tio år när Hobbit utspelar sig och att han är 88 år under Sagan om Ringen, även om han ser väldigt ung ut tack vara sin släkttillhöroghet. :) Jaja, där ser man, då lärde man sig något nytt idag också. ;)
Har ni sett de andra två filmerna så se den här också i alla fall. Den håller sig till och med rätt nära boken, det ni. ;)
Äntligen över...
Så var första jobbveckan avklarad efter julledigheten och thank god att den äntligen är över. Jag är så sjukt trött så det finns inte. Kom knappt ur sängen i morse och tvärsomnade på tåget efter bara några minuter. Verkligen stensov. Vaknade två minuter innan Trollhättan som tur var dock. Hade varit jobbigt att sova till slutstationen ... ;)
(Halv)veckan har annars varit sådär. Hade ett långt internt mek-möte i onsdags då vi gick igenom Volvoprojektet som lite gått åt helvete. Mek-sidan har redan gjort slut på alla budgetrade timmar och vi har massor kvar att göra. Extra kul då det är jag som sitter på den stora potten timmar eftersom jag har haft hand om CAD-konstruktionen. Alla påpekade att jag inte skulle ta åt mig eller ta det personligt men är ju svårt att göra annat när projektledaren drar fram min layout hela tiden och ifrågasätter att den tagit tio veckors heltidsarbete att göra. Extra irriterande när man förklarar att den defintiivt inte tagit tio veckor (den ser jävligt basic ut faktiskt) men att ALL min tid hamnat på samma konto eftersom jag endast fått en tidkod att rapportera till. Alltså hamnar alla möten, resor till Volvo, strul på grund av kommunikationsmissar (och tro mig, de är många), undersökningar, studiebesök i andra provrum, kontakt med leverantörer osv på samma konto. Plus att jag då ändrat den jävla layouten trehundrafemtielva gånger på grund av att inte en jävel kan bestämma sig för hur de vill att det skall se ut i provrummet. Förklarade det här, jag vet inte hur många gånger, men det gick liksom inte fram. Som tur var så är min chef och min mek-kollega helt på min sida så det känns ändå ok så sett, men känns aldrig kul att behöva försvara sitt jobb. Har varit så många felkällor i det här projektet så är inte förvånad att det blivit som det blivit. Det är för få timmar budgeterade (men första mek-DPL:en (delprojektledare) godkände det ändå ...?!), sedan slutar mek-DPL:en mitt i varpå jag får sköta allting i några veckor innan vi får in en ny DPL, men DPL nummer två får ingen direkt info om budgetar och kalkyler så vi köttar liksom bara på och gör det som hamnar på vårt bord på alla projektmötena. Så jag har gjort fel som bara har jobbat på (men eftersom alla ville ha uppdaterade layouter till alla möten så var det ju inte så mycket att göra...? Kunde i och för sig vägrat, men hade kanske inte varit så populärt ...), DPL:en har gjort fel som inte haft koll på timmarna och varnat tidigare och projektledaren har gjort fel som inte haft någon återkoppling till DPL:en (även om hon vägrar erkänna det sista). Så ... Just nu är det en fin soppa, men ärendet ligger hos chefens chef så vi får la se vad de kommer fram till. Förhoppningsvis så kan de äska fram mer timmar så vi kan fortsätta med projektet ... :)
Men det har ju gjort att det varit rätt segt på jobbet de senaste dagarna så tiden har gått så förjolat långsamt. Väldigt farligt när man är redigt trött från början. Höll på att somna över datorn vid flera tillfällen idag ... ;)
Nej, kanske skulle fixa tacosen innan jag somnar i soffan också... Laterz!
Gott Nytt År!
Det smäller för fullt utanför fönstret från GPs stora fyrverkeri här i Göteborg. Syns tyvärr inget från vårt fönster dock, inte mer än att himlen lyser upp vid varje smäll. Molnigt som satan är det också tyvärr. Hoppas det lättar fram mot tolvslaget så man kan se fyrverkerierna som är då. Kändes lite väl tidigt att gå ut och kika nu vid fem. :)
Är ju alltid lite av ett antiklimax såhär vid nyårsafton. Känns som att man måste leta efter den där enorma, snofsiga, perfekta festen där man skall mingla med en miljon människor, uppklädd till tänderna och med champagnen i högsta hugg. Den där festen som man aldrig någonsin hittar. Har dock slutat ha sådan panik över dessa dagar de senaste åren. Det blir ändå aldrig så bra som man tänkt sig så är lika bra att lägga förväntningarna på en realistisk nivå. Dessutom splittras alltid alla på nyår så är svårt, om inte till och med omöjligt, bara att dra ihop det vanliga gänget. Dessutom har ju folk olika prio nu. Alla Eriks kompisar har familj och mina kompisar bor långt bort.
Diskuterade med babe igår vad vi gjort under våra (snart) nio nyår ihop och vi kom fram till att vi gjort det mesta; firat i fjällen med vänner (första nyåret, då vi uttalat blev ihop), varit på fester, haft parmiddagar, varit utomlands och haft mysiga middagar på egen hand. Är väl egentligen bara den där megafesten som saknas. ;) I år blir det middag för två i vår lägenhet och sedan fyrverkerier och champagne vid utkiksplatsen på berget vid tolvslaget.
Så GOTT NYTT ÅR på er gott folk!
London nyårafton 2013-2014.
The Hunger Games - Mockingjay Pt. 1
Nyss hemkommen från bion där vi äntligen fick sett The Hunger Games - Mockingjay Part 1. Har varit fullbokat varenda jäkla dag vi försökt få biljetter så bokade någon dag i förväg den här gången och fick några av de sista platserna. Dock våra vanliga platser som vi alltid försöker boka, så vi hade tur. ;)
Filmen var i alla fall riktigt bra. Var lite orolig då den här delen av boken (de splittar ju sista boken i två filmer) är rätt långrandig. Tråkigaste biten att läsa i hela serien även om den fortfarande var välskriven. Katniss är snäppet mindre gnällig och obstinat i filmen vilket är ett plus i mitt tycke. Den slutade också på ett bra ställe och inte med en väldig cliffhanger. Ser fram emot nästa del, bör bli bra och med mycket mer action om de följer boken. Gissar att de kommer göra filmen mycket snällare och mindre blodig dock eftersom de gjort så med de tidigare filmerna. Tycker det är synd att sminka över de hemska bitarna men gissar att det tilltalar en större publik.
Låten nedan sjungs av Katniss i filmen och gav mig gåshud. Inte riktigt samma känsla med ett Youtube-klipp med hopklippta scener, men ni får hålla till godo. ;)
Måndag, härliga måndag...
Huvudet har känts som geggamojja precis hela dagen idag. Sov ändå rätt ok i natt (om än få timmar) tack vare sömntabletten så tycker jag borde vara lite piggare. Men icke. Är väl vädret som bidrar. Mörkt, blött och uschligt. Känner mig uggen precis hela tiden och är sjukt glad att jag har en kofta hängandes på kontoret. Fick ändå betat av en del jobb idag och hann även gå förbi tatueraren efter jobbet. Imorgon är det dags. Om jag inte helt bangar. :P Har en del saker jag vill ändra på deras skiss men det sade de att vi kan fixa imorgon. Sjukt billigt verkar det bli också...? Kollade på en liknande tatuering på ett annat ställe och då sade de ca 2500 kr men nu fick jag höra "inte över tusen kronor i alla fall", så vettefan. Syrran blev lite oroliga att de var dåliga och inte vet vad de sysslar med, men de har fått högst betyg av tatuerarna i Trollhättan och jättemånga bra recensioner på nätet så jag håller tummarna. :P Dessutom så är det en basic tatuering. Hur fel kan det bli liksom? :P
Fick annars jävligt dåligt samvete när jag gick hem från tåget idag. Går förbi samma gamla tiggarkvinna varje dag och mår riktigt dåligt när jag ser henne. Har gett henne en näve mynt någon gång men kan ju inte plocka fram plånboken varje dag direkt. Eller tja, kan och kan... Men hon sitter där på backen på torget i ur och skur och jag mår sjukt dåligt när jag bara går förbi även om jag försöker le snällt. Folket som går runt och tjatar och viftar med koppen under näsan på en har jag inte mycket för men de som bara sitter där tycker jag synd om. Sitter en yngre kille utanför vår lokala ICA-butik och han har också fått någon näve mynt efter att vi handlat, men i hans fall så är det för att han alltid är så glad och trevlig och hälsar när man går in och ut ur butiken. Idag såg jag att jag precis missade ena spårvagnen hem så lovade mig själv att om nästa dröjde så skulle jag gå och köpa den gamla kvinnan en kaffe och lägga lite pengar i henne skål, men då spårvagnen kom precis när jag kom fram så valde jag att hoppa på den då jag frös som en gris. Men tänk då hur den gamla tanten har det...? Gaaah. Jag kommer dränka mig själv i dåligt samvete om jag fortsätter så lika bra att jag försöker sluta tänka på det helt. I alla fall tills imorgon när jag ser henne igen.
Inte som planerat...
Är andra dagen idag som jag varit hemma från jobbet på grund av förkylning. Plockade dock med datorn i tisdags eftersom jag hade tänkt åka på möte på Volvo på onsdag morgon och efter det sitta hemma och cadda. Mådde piss på tisdagskvällen och mådde etter värre på onsdagsmorgonen, så fick tyvärr hoppa över mötet. Blev några timmars jobb igår och idag men inga fulldagar. Har varit helt död. Fick tagit mig till Apoteket igår för att köpa värktabletter, halstabletter, nässpray och en termometer. Tog även en tur till Ica då vårt kylskåp ekade tomt. Höll på att börja grina när jag stod där inne. Näsan kliade och rann så fick anstränga mig för att inte gnugga bort hela fejjset, försökte hålla tillbaka ett par hundra nysningar, huvudet dunkade hejvilt och tankarna var en enda röra. Behövde köpa mat men kunde inte komma på något jag över huvud taget ville ha. Slängde ner lite basicvaror och saker med mycket c-vitamin och drog mig mot kassan. Lastade upp alla varor, betalade och började packa påsarna. Såg att det kommit med en påse med blandsallad från killen efter mig så jag lade bara över den på det andra bandet. Kassörskan stirrade konstigt på mig så sade bara att den inte var min och tänkte that's that liksom, men hon envisades med att jag skulle få tillbaka pengarna. Jag ville ju bara därifrån och handlade om 25 kronor så sade att det var skit sam, men icke. Hon envisades så till sist var det ju bara att skriva under kvittot och få pengarna i näven. En skitsak liksom men just då ville jag verkligen bara hem.
Mår bättre idag men fortfarande rätt kasst så stannar hemma imorgon också. Vill verkligen försöka bli så frisk som möjligt innan helgen så jag kan njuta av vad syrran och modern nu planerat. Förvarnade syrran om att jag är sjuk och hon sade att det gjorde att planerna på att hoppa från flygplan, bestiga Mount Everest och ta en promenad till Nordpolen skulle skita sig så vi får la se... ;)
Är annars lite kyligt här hemma just nu. Hade en väldigt hetsig diskussion med Erik igår gällande feminismens vara eller icke vara, och medan jag blir väldigt engagerad och diskussionssugen så tycker han att det är totalt ointressant. Han inser att problemen finns men han tycker inte att de är lika allvarliga som jag gör vilket gör mig väldigt frustrerad. Och jag kan bli väldigt arg vid sådana här diskussioner vilket inte riktigt främjar min sak, så det blir sällan speciellt bra. Oooch nu pratar han inte med mig. Kanske lika bra att jag skall iväg den här helgen... ;)
Jag tycker inte att jag har fel i sak, men kanske får inse att det inte går att tvinga på någon mina åsikter. Bad om lite råd från utomstående hur jag skall få över honom på min sida, men fick istället rådet att ta ett steg tillbaka då det inte är hans kamp. Och det får jag väl hålla med om även om det tar emot. Fick en kommentar från en tjej som kände igen sig då hennes sambo skäms för henne och skäller på henne när hon pratar feminism, och hon sade att våra killar är skit och att hon hoppas att nästa blir bättre. Men där håller jag inte med. Jag älskar Erik. Även när jag tycker att han är en jubelidiot som inte håller med mig. Men det är mitt problem. Jag får inse att jag inte kan få över alla på min sida, världen fungerar inte så. Erik inser att problemen finns och det är en början. Jag får helt enkelt köra mitt egna race och fortsätta ta diskussionerna och visa på problemen. Om än kanske lite mindre hetsigt. Hade han sagt att han skäms för mig hade han däremot fått en snyting.
Inga förmildrande omständigheter med IS-svenskar
Satt och surfade runt på Aftonbladet på lunchen och hittade flera artiklar om IS, deras framfart, hur vi får stopp på dem och hur många svenskar det är som åkt ner för att strida med dem. Och om hur vi behöver ta hand om dessa svenskar när de kommer hem igen. Eeeeh. Alltså, inte för att vara sådan, men jag vill nog faktiskt inte ha hem dem alls. Och definitivt inte att vi skall lägga massa pengar på att ta hand om dem. De åker ner frivilligt för att kriga ihop med ett gäng brutala massmördare som slaktar befolkningen på de mest bestialiska sätt, och vi skall tycka synd om dem? Jag tycker synd om deras familjer, det gör jag, men jag tycker definitivt inte synd om dessa ungdomar. Nog för att man kan ha det svårt och hamna snett i samhället, speciellt som en nysvensk som inte integrerats på ett bra sätt, men det är ju en milsvid skillnad på att utagera sin depression och desperation här hemma genom de vanliga hej-jag-har-hamnat-lite-snett-och-behöver-hjälp-pranksen och hej-jag-väljer-att-åka-ner-och-halshugga-lite-främmande-människor. De KAN inte varit så blåögda att de inte insåg vad IS sysslar med där nere. Gråter inte blod över att 40 av dem dött heller. Just nu så ser jag det som positivt ju fler IS-idioter som stryker med. Jag mår dåligt varje gång jag läser tidningen. Jag vill gråta varje gång jag läser om ytterligare en söndertrasad familj, mördade småbarn, massakrerade kvinnor, korsfästa män. Men aldrig någonsin tycker jag synd om dem som utför dessa dåd.
Glasklar feminism...
Har läst en hel del olika forum, artiklar och inlägg kring feminismen det senaste. Och det riktigt bubblar inom mig och knyter sig i magen. Oftast är dessa inlägg skrivna av bittra män som ifrågasätter hur feministerna kan med att påstå att de främjar både män och kvinnor och står för ett jämställt samhälle när de in fact endast bryr sig om kvinnorna. Jag förstår ärligt talat inte diskussionen. Jag tycker det är helt jävla glasklart att man måste höja kvinnorna för att dessa skall hamna på samma nivå som männen sett till alla aspekter, allt från lön till ansvar och respekt i samhället. Männen ligger redan på topp och om vi fortsätter höja dem MEDAN vi höjer kvinnorna så kommer vi ju aldrig någonsin komma ikapp? Hur kan folk inte förstå detta? Vill dessa män ha en rörelse som främjar männen (mer än samhället redan gör vill säga…) så får de väl skapa en egen jävla rörelse? Varför skall vi kvinnor (och de upplysta män som ändå finns där ute) arbeta för dem?
Dessutom så hjälper faktiskt feminismen även männen, dock kanske inte sett till deras löner, utan till deras möjligheter till ett bredare känslospektra. Feminismen vill hjälpa kvinnor att kriga på samma villkor som männen, men den vill även att alla skall ha rätt att visa sina känslor och personligheter utan att behöva klämmas in i ett alldeles för trångt fack. Hade folk (män…) kunnat uttrycka vad de känner och be om hjälp när det behövs utan att känna sig svaga och otillräckliga så tror jag att vi hade kunnat eliminera en hel del problem i samhället och förändra brottsstatistiken rätt radikalt.
Det finns orättvisor åt alla håll, allt från att män har högre löner till att kvinnor har det lättare i vårdnadstvister. Jag tror dock inte att majoriteten av dessa bittra män gråter över den ensidiga insatsen för att de vill ha fler föräldradagar (relativt fritt att dela upp som man vill i dagsläget) eller för att de egentligen hade velat arbeta på dagis hela bunten men inte kan för att folk hellre anställer en kvinna, utan min starka åsikt är att de är rädda för att dela med sig av kakan. De vill inte riskera att få det sämre ställt för att någon annan skall få det bättre. Måhända logiskt men ändock trångsynt.
ALLA skall ha samma möjligheter (och skyldigheter) helt enkelt. Och det har vi inte idag. Därför behövs feminismen. Eller ekvivalismen, jag bryr mig inte om vilken titel ni sätter på er själva, bara ni fortsätter (eller börjar…) jobba mot ett bättre, mer jämställt samhälle. När vi nått dit, DÅ kan vi lägga ner diskussionen.
Dags att söka hjälp...?
Jag sitter här på jobbet, inbäddad i en extra kofta, och fryser som en gris. Näsan snorar och huvudet dunkar och jag vill egentligen inget annat än att åka hem. Dessutom bråkar min mage och har så gjort hela jävla morgonen men försöker ignorera det faktumet. Men jag är liksom inte dundersjuk utan mest bara väldigt dassig så kan inte riktigt med att bara dra hem heller. Har ingen lust att sjukskriva mig egentligen. Från att inte ha haft en enda sjukdag i hur många år som helst till att vara hemma några dagar typ varje månad – inte ok. Får se hur det blir framåt dagen, kanske kan plocka med datorn hem och sitta hemma imorgon till exempel.
Har faktiskt börjat bli lite hispig. Har mått dassigt länge nu och jag har tidigare aldrig kopplat ihop alla symptom. Att jag har humörsvängningar kan bero på att jag är schleten/trött/hungrig, att jag har mycket huvudvärk och är konstant trött kan ju bero på att jag sover dåligt, att jag sover dåligt kan bero på jobbet, att jag blivit mer förkyld kan bero på att jag vistas i nya miljöer, att jag fryser hela tiden kan bero på att jag är trött och att nya kontoret är kallt, att min mage är orolig och gör ont kan bero på dåliga matvanor, att kroppens alla leder gör ont kan bero på att jag inte tränat på länge, att det hugger i bröstet kan bero på dåligt tränade muskler eller mina matvanor osv osv. Det finns alltid en logisk förklaring.
Erik har varit på mig och tjötat om att jag bör gå till doktorn, men äh, hur farligt kan det vara liksom? Det går säkert över om jag bara tar några Alvedon och får sova ut. Men det går ju liksom inte över. Jag kan inte sova ut för jag får ju aldrig sova en hel natt, och hur många Alvedon kan man knapra innan det börjar få motsatt effekt…? När nu folk börjar bli sjuka runt omkring mig och det visar sig bero på stress och allmän oro så börjar jag bli hispig.
Jag var redigt stressad förra hösten när de skickade hem typ alla konsulter från jobbet utan att dra ner på arbetsbördan, och det var då jag fick mitt livs första influensa och låg hemma däckad i soffan typ en vecka. Det kändes som att man alltid jobbade ikapp, man låg aldrig i fas och det var hela tiden något nytt som sket sig. Det var första gången som jag såg skymten av den där väggen som folk visst är klantiga nog att gå in i ibland… Fördelen var ju dock att jag snabbt fick ihop de övertidstimmar jag behövde för att kunna ta en vecka ledigt mellan gamla och nya jobbet… Tänkte att stressen skulle lägga sig när jag bytte jobb och arbetsbördan lättade och jag KÄNNER mig inte stressad längre, men min kropp mår fortfarande dåligt. Dock så kan väl två flyttar, nytt jobb, nya kollegor, inga kompisar på nya orten och nu jobbrist och press att fixa nya uppdrag också ha en viss inverkan. Just nu vaknar jag varje morgon och ligger och stirrar på klockan som bara blir mer och mer och tänker ”Jag vill inte jag vill inte jag vill inte”.
Jag ringde och pratade med en kvinna på sjukvårdsupplysningen igår och hon tyckte att det definitivt lät som att jag uppvisade symptom på stress så hon rekommenderade att jag tar kontakt med en vårdcentral så snabbt som möjligt. Hon sade även att det kan vara så att jag åkt på någon ämnesomsättningsrubbning på grund av stressen i höstas och att det är det som spökar nu, men att de i så fall kan se det på vårdcentralen. Gjorde även några självtest på Stressmottagningens hemsida och hamnade på ”måttlig risk för stress/utmattning” på två stycken och ”hög risk för utmattning” på ett, med rekommendationen att söka hjälp, så nu sitter jag och försöker hitta mig en passande vårdcentral. :)
Men först är det lunch, så toodles!
Foto eller bild...?
Vad är enklast att ha i bakgrunden på en blogg? Vad är behagligast att titta på - ett foto eller en bild/ett mönster? Tycker att ett mönster gör att själva bodyn på bloggen står ut mer, men samtidigt blir intrycket lite platt. Samtidigt som en bild i bakgrunden kan vara lite distraherande... :P
(Anledningen till att det är olika headers och innehåll är att den ena är från min testblogg där jag testar nya designer innan jag lägger in dem på min vanliga sida. :) )
The Wolf of Wall street...
Såg denna underbara (not) filmen i fredags ihop med Erik. Och medan han gillade den skarpt så satt jag mest och var arg i tre timmar (även om den har vissa ljusa punkter som även jag skrattade åt). Erik tyckte att den gav en verklighetstrogen bild av hur det var i börsbranchen under den tiden och jag kan hålla med på den punkten, men det behöver inte betyda att jag tycker om det. Filmen glorifierar droger och alkohol (gärna i kombination), lurendrejeri samt prostitution. Könsfördelningen är dock rätt jämn. Brudarna som är med i filmen har dock bara ett syfte. De skall knullas. Helst i grupp medan andra män tittar på. För pengar. Yejj. Tror väl att det kanske var fyra kvinnor som hade repliker i filmen...? Varav hälften även de knullas upprepade gånger. Och den andra hälften tyckte om att bli omhändertagna av män även om de (just då) inte knullades. Filmen är i sig välgjord, jag säger inget annat, och DiCaprio gör ett bra porträtt, men kvinnobilden gör mig galen. Men visst, kan man stänga av feministsidan i en tre timmar så lär man säkert uppskatta filmen. Alternativt om man bara vill se ett gäng män vältra sig i pengar, droger och bröst. Det är i alla fall ingen film för de pryda. :P
Behöver tips på filmkaraktärer...
Skall på julfest med jobbet om en månad och temat är Tillbaka till framtiden / Film. Tanken var från början att endast ha Tillbaka till framtiden som tema men tydligen så kunde inte ens festkommittén komma på speciellt mycket man kunde klä ut sig till så de breddade det till att inkludera hela filmtemat. Så nu kan man egentligen klä ut sig till vem fan som helst. :P
Så, jag skulle behöva lite hjälp med att komma på någon bra karaktär som skulle passa mig. Helst kvinnlig, ehum (Eriks förslag var Rambo, Rocky, Neo och Snake Plisken...), helst mörkhårig då jag inte känner för peruk, helst lätt att känna igen för gemene man och gärna med någon koppling till tidsresor, resor generellt, dåtiden eller framtiden. Klart och tydligt eller hur? ;) Så, fritt fram - spotta ur er så många bra karaktärer ni kan komma på! (please please please)
Sämsta musikvideon ever...?
Har på VH1 på TVn i bakgrunden och där dök just låten Beautiful med Mariah Carey ft Miguel upp. Och även om låten i sig låg i bottenskiktet på saker jag hört så var det ändå videon jag störde mig mest på. Mariah skall väl ändå räknas som en hyfsat stor sångerska och det enda hon gör i videon är att smeka sig själv på en motorcykel (visserligen väldigt snygg motorcykel) och rufsa i kläderna och visa trosorna i en dörröppning medan Miguel sitter och tittar på i sin (väldigt snygga) bil. Rent ut sagt äckligt. Musikvideos brukar ju vara en gren för sig när det kommer till onödigt juckande och minimalt med kläder framför kameran, men det här var bara för... tydligt.
Och för att göra det hela ännu tydligare så kommer Shakira med låten Whenever Wherever direkt efter. Och kontrasten blir övertydlig. Även om Shakira emellanåt har mindre kläder på sig (byxor och bh) så ger det inte alls samma vibbar. Sedan kanske min aversion mot Mariahs video har att göra med att jag aldrig gillat henne och hon nu ser ännu mer ut som en död docka än vad hon brukar men ändock...
Nej, ok att det är lättklädda juckande brudar i hiphop-videos där själva låten handlar om knullande, snygga brudar, pengar, snygga bilar osv, men i en låt där tjejen står som huvudartist...? Nej tack. Lite självrespekt vore nog på sin plats.
Parkerings-issues...
Hahah, alltså... Den här typen av parkeringar ser jag dagligen på jobbparkeringen. Jag förstår verkligen inte hur folk lyckas. Och OM man nu skulle råka hamna så långt bak, hoppar man inte in i bilen igen och rättar till det när man ser det...? Jag skulle i alla fall tycka det var hyfsat pinsamt att parkera dryga 2 meter från räcket... :P Men de kanske inte bryr sig...?
Dags att ta diskussionen på allvar...?
Skrämmande bilder (dock framlagda på ett lättillgängligt och humoristiskt sätt) och skrämmande kommentarer (kan folk (män...) vara så blåögda?). Ibland blir man bara mörkrädd.